Mannen & jag. Vi var på loppis idag. Eller snarare igår, men det rimmar ju inte lika bra.
Jag måste erkänna att jag är lite ovan vid vissa loppis-beteenden: Armbågandet. Och rivandet och slitandet i allt och inget. Knuffandet och buffandet. Sättet att inte be om ursäkt när man bara går rakt in i någon. Allt det där är lite främmande för mig, som sällan går på loppis i samband med att dörrarna öppnas. Har sällan, eller aldrig, stått i kö för att komma in först. Få första tjing och allt det där, är inte riktigt min grej. Jag kommer nog aldrig tillhöra släktet "rationella loppisbesökare", jag kommer alltid tillhöra sökarna. Vi som går mer på känsla och gehör, än ett medvetet sökande efter någon speciell - och i förväg - uttänkt plan. Inget ont om armbågar, men en del skulle nog behöva slipa sina med finare sandpapper, innan de går på loppis nästa gång.
Det gulliga keramikparet kom från LAU Keramik. Någon som har hört talas om LAU förrut? Inte
Stod en lång stund och suktade efter en lampa, men gick till slut därifrån med en...hund. En "skotte". Orkade inte gå ur bilen för att fota, men siktade ändå ett passande bakgrundsattribut till min nyupphittade jycke - en lyktstolpe.
Solens sista strålar färgade allt i guld.
Men min lilla hund är redo för alla väder, bara hen kan få rätsida på vissa trilskande element. Come rain. Come shine.
:)
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar