Djurterapi

Hoppas att ni hade en bra helg, min var fylld med djurterapi. Djurterapi, undrar ni, vad är det? Jo, det är när någon som behöver få lite fyrbentare perspektiv på tillvaron träffar på en massa djur. Det låter kanske lite konstigt, särskilt för någon som har ett eget sällskapsdjur nära sig hela tiden, men jag lovar att det är bra och effektivt och vettigt och helt ovetenskapligt såklart.

Just nu, av olika anledningar som ork och arbetstider, kan vi inte ha något eget djur. Det får mig ibland att känna kraftiga abstinensbesvär. Ni som följt med länge vet att vi redan har fått förmånen att vara husse & matte till världens bästa katt i mer än femton år. Men det var några år sedan nu. Och ibland, som sagt, känns behovet av att borra in näsan i någons päls extra starkt och påtryckande. Då är det bra när en helg som den som precis förlöpte dyker upp.

Överallt såg vi djur. På vägen hem, i skymningen i fredags, såg vi en älg i ögonvrån. Först i ögonvrån och sedan fyllde den hela körfältet med sin fula, roliga uppenbarelse! Oroa er inte, allt gick bra, vi behövde inte ens tvärbromsa, och älgen klev med sina karakteristiska stora, lugna kliv vidare i tillvaron, som om inget hade hänt.

I lördags lurade en katt i vägkanten. Vi stannade på en P-ficka intill och betraktade den en stund, medan den betraktade alla yrvakna insekter runt omkring sig. 

En svart "golvmopp" kom emot oss, ivrigt snubblande runt, runt sin människa. En valp som inte hade lärt sig hantera koppeltekniken riktigt än. Så gullig(t)!

Och de vita rumporna i skogsbrynen var många, när vi tog den mindre vägen hem från stan. Den som går via åkrar och vita knutar. Mysigt, även om bönderna verkar ha spridit ut sin vårdynga nu... Fläkt av! Nu!! NU!!! NUUUU!!!!!

:)
/helena

ps Känns lite hemskt att sätta Torgny Lindgren i ett ps, men jag tycker ändå att vi ska avsluta med ett litet avsnitt, apropå djur, ur hans roman Norrlands Akvavit som vi (fortfarande!) håller på att läsa högt ur:

"... Fast jag har ju fått bygga om dem en aning, sade Bertil i Nybränna.

På den tiden då han var i timmerskogen och slet ont, då låg det ofta böcker i rastkojorna, gudvet hur de kommit dit. Kärlekens hemlighet av Mathilda Roos. Vampyrernas natt. Så vill kvinnan bli älskad. Tjo flöjt, sa Janne Vängman. Handbok i livräddning för skogsarbetare. 

Där, i en koja utanför Lossmen, således på kronoparken, hade han funnit Kupsnickaren av Alexander Lundgren. Den boken gav hans liv en ny inriktning.

Predikstolarna var uppställda på bockar, ett par decimeter över marken. I luften ovanför dem pladdrade en liten svärm av talgoxar. Sedan stod de ett stycke längre upp på åkern, därifrån såg de predikstolarna så att säga från predikantsidan.

Ja, Bertil i Nybränna hade byggt om dem.

Då jag läste den där boken, Kupsnickaren av Alexander Lundgren, då insåg jag genast att bikupor redan fanns i våra trakter, sade han, det gällde bara att inreda dem och göra dem färdiga.

Och tiden var ju den rätta, ville han påpeka. Ingen hade längre användning för kristendom och predikningar.

Predikstolarna var mycket riktigt förvandlade till bikupor. Elva kupor, en vacker bipaviljong. ..."