Det är någonting med just den här tiden som gör att man vill springa ut och omfamna hela, den pånyttfödda, världen och samtidigt bara sätta sig ner och låta det värsta passera. Vi ska inte misshandla Boye här, men det är något som gör ont. Det är något med allt som börjar på knopp och hopp. Det blir bara lite för mycket att ta in på en gång.
Det är något med just den här tiden, när solen börjar bli så påstridig, samtidigt som fötterna fortfarande känns kalla. Det är något som skaver, något som kliar. Allt vill hända - samtidigt. Samtidigt som vi fortfarande bara har två händer och två fötter.
Så, då sätter jag mig ner och hoppas (svårt att komma ifrån det där lilla ordet just nu). Hoppas på att en tanke ska leda till en idé som leder till en plan. Och då kommer jag på att det, som vanligt, är bäst att ta en sak i taget. Så då gör jag väl det då.
När tankarna stillat sig något kommer jag på att jag vill gå på utställningen som börjar på Textilmuseet (här i Borås) till helgen: Artist Textiles - Picasso till Warhol.
Vi börjar med konst. Konst och tyg. En mjuk och stark kombination.
" ... I början av 1900-talet växte en rörelse fram bland progressiva konstnärer som ville demokratisera konsten. ..."
Vi börjar där.
:)
/helena
ps "Nu finns det en unik möjlighet att glänta på dörren till en stor privatsamling med ca 200 sällsynta konsttextilier. Upptäck den okända historien bakom textilmönster av en mängd internationellt kända konstnärer som Matisse, Chagall, Miró, Dali och många fler. ..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar