I kolerans tid

En kvällspromenad i skenet av en fruktansvärd sjukdom. Kolera kom till Sverige första gången 1834, läser jag. Den hade bland annat spridit sig till norden i kölvattnet av krigens härjningar. Och som en följd av den kraftiga urbaniseringen på 1800-talet. "... Detta år dog 1 550 000 i Europa i sjukdomen ...". Och med koleran kom Kolerakyrkogårdarna.

Återigen känner jag en djup tacksamhet över att leva i vår tid. I vår privilegierade del av världen.

Fortfarande härjar den fruktade tarmsjukdomen i stora delar av världen. Framförallt där det är svårt att hålla hygienen på en sund nivå. Fortfarande sprider sig kolerabakterien (via smittad mat och förorenat vatten) där naturkatastrofer och krig drar fram. " ... Kolera utgör ett globalt hälsoproblem och har mycket hög dödlighet. ..."

God hygien, rent vatten, välfungerande avloppssystem - tre viktiga nycklar för att slippa spridning. Läser vidare att måttlig kolera egentligen är en relativt lättbehandlad sjukdom numera - med mycket vätska, för att ersätta de stora vätskeförlusterna som de kraftiga diarréerna orsakar, och tillsatser av livsviktiga salter, som kroppen förlorar i samband med vätskeförlusten.

Men i krigens och naturkatastrofernas skugga finns ofta små möjligheter att ens bedriva grundläggande sjukvård eller kunna upprätthålla den mest basala infrastruktur. Med kollapsade avloppssystem sprider sig sjukdomen som vi idag, här hos oss - som fått förmånen att leva i en del av världen som oftast är förskonad från de stora naturkatastroferna - kan betrakta som en i stort sett utdöd epidemi.

En fornlämning. Något som hände en gång för länge sedan. På 1800-talet.

I juli 1834 visade sig de första fallen av kolera i Sverige. I juli 2017 läser jag några namn på en skylt, samtidigt som jag beklagar mig över futtigheter som knott och leriga skogsstigar. 

Därför sänder jag en ödmjuk tanke till några av kvinnorna som begravdes i en massgrav i kolerans fotspår: Kerastin (med a, ja), Vilhelmina, Betty, Eugenia, Josefina, Maja, Vilhelmina, Anna och Anna. 

/helena

ps Över 30 svenska kolerakyrkogårdar finns uppräknade hos Wikipedia. Bland annat en vid Skanstull i Stockholm.