Min Rosita är oval...

...praktfull, guldglänsande, blek och aningen sval.

Rosita. Jag tyckte att namnet kunde passa bra på min nyloppade rostavla. Rosita betyder ju liten ros på latinska språk. Åtminstone på spanska, tror jag. Fick möblera om lite grand på skärmväggen för att hon skulle passa in där, men det mesta är sig ändå ganska likt. Som ni ser.

Som alla trädgårdsentusiaster vet, är det Rosens egen dag 2:e juli, när Rosa - och Rosita - har namnsdag.

Själv är jag allra bäst på platta rosor, inom glas och ram. En gång i tiden hade jag faktiskt en - en enda - gul, doftande klängros i mitt lilla land. Den fick bara en massa löss hela tiden. Bättre en loppad rostavla än en lusig rosbuske, tänker jag nu då. Men visst är de vackra och fantastiska - de livs levande rosorna, i alla sina former och varianter.

Bläddrar i min gamla rosbok. Allt är förstås som vanligt relativt, boken är från 1990-talet medan rosen själv har många tusen år på nacken. Rosen är lika gammal som människan, kanske till och med äldre. När de två mötte varandra - den fagra blomman och den av vackra ting lättlurade rasen Homo Sapiens - uppstod vad det verkar omedelbar kärlek. Rosen har genom tiderna inte bara odlats för sin skönhets skull, utan har fått agera både mat, medicin och skönhetsmedel. Bland annat.

"Romersk delikatess: 
Stöt kronblad av rosor
i mortel och sikta;
tillsätt fyra kalvhjärnor, peppar, salt,
åtta ägg, halvtannat glas gott vin
samt några matskedar olja.
Ugnsbaka i oljad form."

Mums. Eller nåt.

Bläddrar också i ett nummer av Sköna Hem från 2014 (nr 14). Med den mest stämningsfulla julbild på framsidan, som jag kan tänka mig! Skogsgrönt och gyllengult och vinrött och kopparfärgat och rosa och lite blått och djurmönstrat och en ståtlig gran på det. Precis som jag vill ha det. Precis de färger jag försöker omge mig med här i vardagsrummet jämt. Älskar att bläddra i julnummer, så här på sommaren. Vet inte varför egentligen, det måste väl handla om kontrastverkan på något sätt. 

I alla fall. I det här numret finns en utförlig artikel om rosor (La vie en rose av Monika Stålberg), bland annat baserad på en då nyutgiven bok: Rosen - kärlek, konst, doft och botanik av Christina Högardh-Ihr och Lars-Åke Gustavsson (Norstedts). I nämnda artikel berättas bland annat om sin tids stora trendsättare Madame de Pompadour. Hennes favoritblomma var rosen och hon avporträtterades alltid med rosor. Hon hade rosor i barmen, på klänningen, de fanns med som rosengirlanger, liggande på golvet, i vaser...

I min egen 1990-talsbok (Bonniers bok om ROSOR av David Squire och Jane Newdick, med svensk bearbetning av Eva Dickson) läser jag om Josephine:  

"... På 1800-talet intog rosorna en framträdande plats i monarkernas och överklassens trädgårdar. Kejsar Napoleons första gemål, Josephine, som var kejsarinna mellan 1804 och 1809, samlade en ansenlig mängd vilda och förädlade rosor kring sitt favoritslott Malmaison vid Seine väster om Paris, som hon förvärvade 1798. Parken där var delvis ordnad på engelskt sätt med blomstersängar i rader - stilen kom senare att kallas gardenesque.

Violer betydde mycket i Napoleons liv, men Josephines favoritblomster var rosorna. Skaparen av Luxembourgträdgårdens rosplanteringar i Paris fick uppdraget att samla in rosor av alla kända slag, och snart blev Malmaison sin tids mest berömda rosengård. ..."

Det finns förstås hur mycket som helst att läsa om rosor. Och att läsa på om hur man tar hand om rosor. På ett ställe läser jag att rosor visst inte är svårodlade, bara man har rätt ros i rätt zon, tänker på att hitta rätt läge i trädgården och är noggrann vid planteringen. Sedan så. Nja, jag vet inte jag. Platta rosor är nog mer min melodi.

Orkar ni med ett citat till, om hur allt började? Bra. Men först en länk till Årets Ros 2017; Aspirin Rose. Hur vacker som helst! Med svagt rosafärgade knoppar som sedan slår ut till helt vita blommor. Vitt är ju inte alls min favoritfärg, men just vad det gäller blommor gör sig vitt särskilt bra, tycker jag. Gillar särskilt hur de lyser upp bland det mörka, nästan svarta, gräset i skymningstid.

Då så, då slutar vi med början:

"... För 4700 år sedan odlades rosor som nyttoväxter för sina nypon, i Kina. Något senare växte roskulturen fram i Babylonien och Persien. Under antiken intresserade man sig för rosor, och romarna var närmast besatta. Under medeltiden odlades rosen som medicinalväxt i klosterträdgårdar runt om i Europa.

Och där rosor odlats har de också avbildats. I kung Minos palats i Knossos på Kreta finns en nära 4000 år gammal rosbild som anses vara världens äldsta. ..."

:)
/helena

ps Hittar en målning med en vas full med gammaldags rosor i min bok. Den påminner mycket om trycket på min nyförvärvade, lilla tavla. Kan det möjligen ha varit Henry Fantin Latour (1836-1904), som har målat förlagan till min Rosita?