Trotsiga Krukväxter

Jag tassar förbi. Trippar lätt. Glider obemärkt. Vågar knappt andas när jag går nära. Min orkidé. Det verkar som att den är på väg att blomma om. Ssscchhh. Säg det inte till någon, för då är jag rädd att de fyra, fem knopparna ska återbildas eller bara helt sonika skrumpna ihop och dö. Det har nämligen aldrig hänt mig - en återblommande orkidé. Det kan å andra sidan bero på att jag aldrig brukar spara dem efter att de blommat över...

• Höstens spännande nyheter
• Krukväxtdoktorns bästa råd mot krassliga växter
• Rätt blomma till rätt fönster
• Krukväxterna som är rena medicinen
• Vänner du vågar glömma

Så lyder rubrikerna på bilagan jag hittade i en tidningshög. Från 1994 är den. En gammal bilaga till Hemmets Veckotidning, tror jag. Fattar inte varför jag sparat den i snart 25 år. Eller det gör jag väl egentligen, för den är väldigt informativ. Och jag ger aldrig riktigt upp hoppet om att det äntligen ska växa ut frodigt gröna krukväxtfingrar från mina förvånade händer.

Läser lite förstrött om hur man ska ta hand om den ena och den andra gröna primadonnan. Konstaterar mest att jag inte alls gör på det vis som de förordar. Om det är något jag har lärt mig den hårda vägen, så är det att det viktigaste är att lära känna varje växt och att få den att acklimatisera sig i sin egen takt. Få den att successivt gilla sitt nya läge, helt enkelt. DU måste lära känna just DEN HÄR plantan, och DEN - just DEN - växten måste lära känna sin nya omgivning - DITT hem.

"Doktorns favorit ger väldoft och god sömn! Den här växten fanns det många exemplar av i doktor Westerlunds hem i Enköping. Även Ibsen, den store dramatikern, lär ha haft en på sitt skrivbord. Nyp i bladen eller bara nudda lätt vid dem så sprids en citronliknande väldoft. Men växten verkar också på annat sätt. Den innehåller nämligen en olja som har lugnande och rogivande verkan - ännu en anledning att förvara den i sovrummet om man vill sova gott om natten!"

Växterna bryr sig inte om våra trender och tillfälliga modenycker. Doktor Westerlunds pelargon doftade lika gott på 1800-talet som på 1990-talet, som den fortfarande gör i alla medvetna hem i skrivande stund år 2017.

Vidare har jag lärt mig att det är bra att köpa krukväxter så fort de anlänt till butiken, så att de fortfarande är opåverkade av mötet med de äldre (och i värsta fall ohyre-angripna) plantorna som stått där ett tag. Och. Det här är också en bra sak: Se till att platsen där du köper din nya, gröna vän är så lik platsen där den kommer att stå hemma hos dig som möjligt. Köp inte en växt som stått länge i en växthusljusmiljö, om du sedan ska placera den i ditt mörkaste hörn. Växternas tidiga tillvänjning av ljus/dunkel kan ofta vara lika viktig som de officiella råden. De som mest är framtagna med tanke på ursprung och grundförutsättningar. Förutsättningar, som oftast inte ens existerar på våra breddgrader.

Så här mitt i utomhussäsongen är väl ingen så där vansinnigt intresserad av inomhusväxternas väl och ve. Många krukväxter hänger ju mest på sköra trådar nu, eller stammar då. De som inte har någon snäll granne som råkar vara hemma precis när man själv är borta, får vackert hitta lösningar med blöta trådar, upptappat vatten i badkar, och andra mer eller mindre beprövade självbevattningsknep och anordningar. Återkommer kanske till den fullmatade bilagan när intresset för inomhusväxterna tar ny fart. När inomhussäsongen skjuter nya skott, så att säga. Men jag tänkte att vi kunde ta del av lite gammal växtkunskap så länge. Urgammal faktiskt.

"Sagan om Aloe vera. I 3000 år (3025 år. reds. anm.) har man talat om den här växtens förmåga att hela och läka och för 2000 år sen fastslog greken Dioskorides att den verkligen hjälper mot sår och brännskador. Aristoteles föreslog att Alexander den store skulle erövra ön Socotra utanför Afrika bara för att få tillräckligt av denna märkliga växt. Den liknar en kaktus men tillhör liljefamiljen. Saften från ett sönderskuret blad lindrar svedan av getingstick och är verksam mot brännskador. Men kontakta alltid läkare vid svåra brännskador! Sköt växten som en kaktus."

Tassar förbi orkidén igen. Ler lite åt knopparna. Tänk att den lever! Tänk att den verkar må bra. Fast jag bara behöll bladen för att det skulle bli så tomt på fönsterbrädan annars. Jag klippte ner de två stänglarna ända ner, fattar bara inte hur den fann något att skjuta skott ifrån där. Fattar inte att den lever, trots att jag nästan inte vattnade den alls under hela vintern.

:)
/helena

ps Min vackra geisha påminner mig om att jag ska köpa mer krokar. Vet inte hur många gånger mannen svurit över att han skadat tårna i mötet med tavlan som fortfarande står på sovrumsgolvet. Har ju hängt upp mycket på väggarna det senaste året, försökt omge mig med mina favoriter. Därav den akuta bristen på upphängningsanordningar. Tänker särskilt på pojken. Den fina pojken. Han måste få komma upp snart. Tror bestämt att jag har tänkt ut den perfekta platsen.