På f-dagen

Är det fredsdagen i dag? I min almanacka, i alla fall i en av dem, står det att det är Internationella Fredsdagen idag.

Men jag har ingen egentlig koll, har inte googlat eller hört något om det, inte hängt med alls faktiskt. Men det spelar ingen roll. Alla dagar borde vara fredsdagar i min bok. Alla dagar borde innehålla åtminstone en tanke åt något av alla de håll i världen där det pågår konflikter.

Såg ni reportaget från Syrien häromdagen? Om barnen som leker på gatan utanför där de bor, som barn överallt i hela världen gör. Bara gör sina bra barnsaker liksom. Och då riskerar de att få granatsplitter i sina små värnlösa kroppar. Riskerar att hamna i en sunkig sjukhussäng (sunkig - på grund av att kriget i mångt och mycket hindrar förnyelse och framåtblickande) och få magen röntgad för att kontrollera så att inga livshotande inre blödningar har uppstått på grund av splittret. Va?! Det är ju inte klokt! Tänka att leva så! Tänk att behöva kalla det vardag! Tänk att behöva undra om man alls ska våga låta sina barn leka utomhus!

Om de har tur, hamnar de där - i den småsunkiga sjukhussängen, om de har tur. Annars hamnar de i jorden.

Den lilla flickan i glasögon, i en av sjukhussängarna, fick mitt hjärta att blöda. Tänk bara, hon kunde varit ett av de glada, frimodiga barnen som lugnt och stilla gungar sig fram och tillbaka i den gnisslande gungan strax utanför mitt fönster.

När ska de stridande styrkorna ta på sig ansvar för konsekvenserna av sitt aggressiva agerande? Så att de åtminstone låter bli att strida (ofta på det fegaste sättet - med hjälp av robotar/drönare) i tättbebyggda områden? Runt skolor och sjukhus och så. Jag bara undrar.

Suck. Och förlåt om jag sabbar eran begynnande helgstämning totalt nu, men ibland är det svårt att låta bli att reagera.

I samma båt. Så har jag döpt min bild. Den får symbolisera hur skör vår tillvaro kan vara. Och skön. Paradoxalt nog. Två människor i en båt bara, som fiskar och njuter av den friska luften. Eller en röd och en blå som inte kan komma överens över de cementerade blockgränserna? Eller mänsklighetens litenhet i förhållande till elementen? Vår utsatthet. Miljöutsatthet. Stormar, värmeböljor, tsunamis, jordbävningar... Människan guppande i en liten, liten farkost ovanpå en stor, rytande vild värld? Allt beror på hur man ser på saken.

Men. Jag tror, att det alltid är bra att komma ihåg att vi alla sitter i samma båt. Om en liten flicka i Syrien får granatsplitter i magen när hon är ute och leker, så är det vårt ansvar att reagera. Och agera. Hur då då? Som vanlig, dödlig lekman? Jag vet inte. Jag har inga svar. Mer än att försöka stödja hjälporganisationerna så gott det går. Och att sluta tänka vi och dem.

Det kunde varit flickan på gungan utanför ditt fönster.

<3
/helena

ps Mannen sitter också uppe och nattjobbar. Gissa vad han gör? Skriver ner Astrid Lindgren-citat som han vill referera till i olika sammanhang. Bästa Astrid (och bästa mannen!). Ingen tog/tar barnen på allvar som hon. Ingen tog/tar barnens livsviktiga lek på allvar som hon.