...sina bästa stämningars längtan...

Tänkte att vi kunde bära med oss Olof Palme idag. Att vi alla kunde bära honom nära hjärtat idag, oavsett vad vi röstar/röstat på. Oavsett vad vi vet och tycker/tyckte om Olof Palme. Även ni som såg honom som ett rött skynke, kan ta det här till er, en dag som idag. Det är jag säker på.

För mig var han symbolen för uppväxtens trygghet. Han, som alltid fanns där. Med sin hesa, engagerade stämma. Han, vars ögon brann. För mänskliga rättigheter och allas lika värde. När jag var sexton år försvann han, och jag la ner den rödaste ros jag kunde hitta vid hans gravsten. Men Palme är inte död. En sådan glöd kan aldrig falna.

Låt oss ta del av Olof Palmes hälsningstal vid socialdemokratiska arbetarepartiets kongress i september 1984 (den sista partikongress han fick uppleva):

"Stig Dagerman skrev en gång att 'i tider som saknar hopp finns inte något värre fängelse än framtiden'. Vi socialdemokrater har emellertid alltid sett framtiden som en lockande möjlighet, just därför att vi aldrig ens i dystra tider förlorat tron på det demokratiska framstegets möjlighet, på människornas förmåga att gå samman och uträtta storverk.

Vad vi socialdemokrater eftersträvar är ett samhälle som ger alla människor möjligheter att förverkliga sina livsprojekt. De skall kunna finna utlopp för sina bästa stämningars längtan. Det är innebörden i frihetens samhälle. Ty vi är och förblir en frihetsrörelse. Låt oss med bestämdhet tillfoga att detta samhälle måste bygga mindre på oförsonlig strid och konkurrens och mera på samhörighet och gemenskap. Det är egentligen detsamma som idén om folkhemmet, visionen av samhället som det goda hemmet, där vi har förmåga att visa omsorg och ta ansvar för varandra. ..."

Och så avslutar vi på samma sätt som Palme gjorde där och då, på 1984 års partikongress, med att citera slutet av en dikt av Ragnar Thoursie (Sundbybergsprologen):

"... En öppen stad,

ej en befästad, bygger vi gemensamt.

- Dess ljus slår upp mot rymdens ensamhet."

<3
/helena

ps Orden är hämtade ur: 100 år i Sverige, Vägen till Folkhemmet. Av Sven Aspling, Tidens Förlag Stockholm. Kristianstads Boktryckeri AB. Kristianstad 1989.

En bok som jag för övrigt har ropat in på auktion en gång. En bok som påminner oss om hur verkligt kort vårt lands moderna framgångssaga är. Under fotot på sidan 47 - där människor köar sig fram i en svartvit, lång och hungrig massa - kan vi läsa att: "Paltbrödskö 1918 i hörnet Skomakargatan-Stortorget i Stockholm. Svälten och högerns motstånd mot alla reformer skapade runt om i landet en närmast revolutionär stämning."

På bilden till höger syns en man - med högburet huvud - lotsad med armarna bakom ryggen av två poliser. Bildtexten lyder: "En demonstrant har gripits av polis efter mötet på Gustaf Adolfs torg i Stockholm 1917, som utmynnade i krav på lika och allmän rösträtt. "