Ibland är det allt som behövs - ett charmigt skärmbyte. Från en gammal lampskärm till en annan gammal lampskärm. En ut från prylgarderoben och en in igen.
Tur att vi har så kul tillsammans även när vi har det tråkigt, sa mannen och jag till varandra igår. Vi har aldrig tråkigt tillsammans, det är faktiskt sant. Även om vi båda två kan bli väldigt rastlösa när vi känner att vi inte får gjort sådant som vi verkligen vill få gjort.
Hoppas din helg blev bra, på vilket sätt du än ville att den skulle bli bra. Våran blev väl så där, inte riktigt som vi tänkt oss. Den onda halsens fula ansikte visade sig för första gången denna sena sommar/tidiga höst. Mannen har gjort sitt bästa för att få halsen fit for fight till arbetsveckan igen. Men men, vi får väl se hur den - halsen - känns imorgon (idag, om du läser på måndagen). Jag känner inget än så länge. Peppar, peppar.
Istället för konsert (Ola Magnell på Liseberg i lördags) och en god restaurangmiddag (förmodligen något med sådan där god japansk sås) blev det läsning, en av världens äldsta landskamper i friidrott på TV, poker, Yatzy och Scrabble-spel. Och en hel del hemmapyssel.
Jag fixade äntligen till bland alla småprylarna på sovrumsskänken. Hade ju hoppats på att hitta ett litet skåp hit, men inte då. Ett skåp har jag visserligen hittat, men det är för stort för att passa här.
Då bestämde jag mig för att återanvända lite av mina gamla förvaringsprylar istället. Som det lilla växthuset. Det blev perfekt till väl valda delar av pressglassamlingen. Och den gamla hattasken i trä. Den som stått, i stort sett osynlig, högt uppe i en hylla i många år. Nu fick den äran att komma ner och visa upp sig i närbild. Några grejer fick plats där inuti, under dammskyddande lock, samtidigt som träasken i sig pryder sin nya plats.
"... Mats skrattade. Annas bokhylla var en hög vit prydnadspjäs med snidade hörnstolpar. Tillsammans gick de igenom hyllorna, noggrant, med de korta frågor och kommentarer man ägnar det som är verkligt viktigt. ..."
/ur Den ärliga bedragaren
av Tove Jansson (1982)
Så, med den varma lilla Anna-filten utbredd i farmors gamla fåtölj, är vi redo för regn och rusk och riktigt sköna läsupplevelser. (Fast vi blir förstås inte jätteledsna om solen skulle orka värma oss ett litet tag till).
<3
/helena
ps Jaja. Så är livet. Upp och ner och ont i halsen ibland. Ingen fara på taket. Ord och inga visor. Låtlyrik 1973-2013. Av Ola Magnell. Får väl ta och klicka hem en ordrik pocketbok i försenad födelsedagspresent till mannen istället. Låtlyrik, som sagt. Nynna noterna får han väl göra själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar