Stenhårt soffmys

"Ett leende kostar mindre än elektriskt ljus och ändå lyser det upp mer i ett hem"

/Theo Lingen (1903-1978), skådespelare och regissör

"Snabbhet krävs för att fånga loppor men inte för att skriva böcker"

/Michail Sjolochov (1905-1984), författare

"Jag skulle vilja tillbringa hela livet på resande fot, om jag bara kunde låna ett annat liv någonstans att spendera hemma"

/William Hazlitt, författare

Så många kloka ord. Så lätt det är att citera kloka människor när man kan hämta all(t)ihop ur en och samma källa. Ur Lantliv (Nr 11, 2009). Jajamensan.

Ur ett nästan tio år gammalt höstnummer av Lantliv hittar jag orden. Bland mycket annat matnyttigt. Bokstavligen och mera bildligt. Svamplunch och vintage i grönsakslandet. Och de 50 viktigaste böckerna genom tiderna. Som någon (över)modig tydligen har vågat sig på att skriva en bok om - Böcker som förändrade världen. Mustig inredning. Plommon var tydligen färgen på allas läppar - och kuddar och kläder - då.

Konstnären Madeleine Pyk står mitt i sitt charmiga hem med sin trotjänare till målarlåda i famnen. "...en gammal brödburk från barndomshemmet...".

Trädgårdsdrottningen Victoria Skoglund står med rosor på kind och spade i hand. Redo att flytta en planta eller två inför nästa säsong. Redo att dra in den beroendeframkallande doften av fuktig jord i näsborrarna, igen. Tidlösa. "Som en krokus om hösten...". Vilket poetiskt namn. Smaka på det bara...tidlösa...

Mina vänner, vi står inför säsongen med soffmys högt upp på agendan. Personligen har jag gjort en omvänd resa mot Tove Janssons kloka ord:

"Det är alldeles för lätt att älska våren. Med tiden tycker man mer om hösten"

/Tove Jansson (1914-2001), författare och konstnär

Jag har alltid älskat hösten. Alltid väntat på den. På luften som får lungorna att vidgas. På ljuset, det guldgula, silat genom lövens färgprakt. På lugnet. På myset. På allt som känns möjligt när solstressen har landat mjukt i mattan under våra tjocksocksfötter. På det uppkrupna läsandets tid.

 "...Rummet vette mot öster och solen hade försvunnit för dagen. Det var kallt och skumt. Ida satte på gaskaminen och drog för de gamla mörkröda sammetsgardinerna för att stänga ute den grå himlen och skorstenarna. Sedan slätade hon till divanen och drog fram två stolar till bordet. Från ett skåp med glasdörrar stirrade hennes liv tillbaka på henne - ett trevligt liv: porslin som hon köpt vid kusten, ett fotografi av Tom, en Edgar Wallace, en Netta Syrett köpt antikvariskt, några nothäften, Priestleys 'De goda kamraterna', hennes mors fotografi, mera porslin, några djur av trä och gummi, similismycken som hon fått av den och den och alla andra, en världskrigsroman och Tavlan. ..."

/ur Brighton Rock
av Graham Greene
med översättning av Erik Lindegren


:)
/helena

ps Nu stundar Bokmässa. Med bland annat bildtema. Tanken svindlar när jag läser om hur vi idag kan titta på samma mängd bilder på en enda dag, som någon som inte levde för så jättelängesedan konsumerade under ett helt liv. Tanken svindlar, som sagt. Bildmätta, blir vi någonsin det?

I mitt allra närmaste bildminne bor Alice. Och Simone. Hästen och kvinnan som vann VM-hoppningen tillsammans. Och som, tillsammans med stora delar av ryttareliten i hoppning, har bjudit på en oförglömligt vacker och spännande hästhelg. Tack för den! Vi tog ju silvermedalj i lag vetja! Kul, kul.