Det blev visst lite mycket brunt... Men ibland är brunt faktiskt den allra vackraste färgen. Tro det eller ej.
Det är lätt att få för sig att det behöver läggas till något. Bara någon liten färgklick eller så.
Men det behövs ju inte alls när saker och ting blir så här rena, enkla och sobra tillsammans.
Men en aning kaktusgrönt har väl aldrig skadat någon? Aj. Oj. Det var visst lite taggigt. ;).
Här handlar det förstås mer om form än färg. Fem helt olika vintage-favoriter som känns kompatibla.
Close-ups!
Yes!
- Sjöfågeln. Ofärdig. Kanske till och med sekunda? Men i min bok är fågeln signerad Gustavsberg och Paul Hoff fullständigt underbar!
- Ett litet fat bara. Som en snäcka nästan. Passar fint att lägga smycken på, eller så.
- Snusburk. Usch, säger jag. Fast mest usch vad fin, om man nu kan säga så. Älskar det strama, kantiga mönstret runt den runda ytan.
- Nittsjö. Ett större fat. Somrigare blomrelief får man leta länge efter. Vitt är inte min färg direkt. Men här är det vita så rätt. Helt rätt.
- Krukan ja. Vet inte om det kopparfärgade ytterfodret är gammalt eller bara härmar en äldre tid. I vilket fall som helst är det fint att följa det slingrande, böljande idealet från förra sekelskiftet i dess sköna skepnad. Eller hur?
<3
/helena
ps Plockar lite med mina grejer... What's new liksom. Inget! Såklart. Haha. Men nu ska strax något annat få komma fram. Något med djurtema. Förstås. Och något annat får då snällt maka på sig. Ni får kanske se vad jag mumlar så kryptiskt om. Senare. Eller snart. Eller så småningom. Eller när som helst. Nu. Nä. Sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar