Ser ni den? Katten? Lite som Finn fem fel bland alla de älskade vintage-grejorna. Fast här är det mera Finn alla rätt då förstås.
Gåvan som blev startskottet för min lilla kattbroschsamling en gång i tiden. Minns knappt att den har sett ut på något annat sätt än så här, med morrhåren på svaj. Patina när det är som bäst. Tidens tand och allt det där. Tror smyckeskatten ifråga är minst tjugofem, eller kanske till och med trettio, år. Oj, vad tiden går och allt det där.
Här är den tillbaka bland sina vänner.
Det var det. Och ja just det, vi skulle ju snacka lite snickesnack också. Lite Small town talk. I Bobby Charles version. Det var han som skrev originalet. En gång när det begav sig på det glada sjuttiotalet.
Mannen håller på att plocka in den i sin redan väldigt breda repertoar. Verkar vara en bra låt. Med talande text:
"It's a small town talk, you know how people are
They can't stand to see, someone else - Doing what they want to
And it's small town talk, they tell alot of lies...
We're all the same people, tryin to live together
And we're tryin to make something work...
You can't believe everything you hear
And only half of what you see..."
Lite smakprov bara. Finns dessutom flera olika textversioner där ute. Och flera olika covers gjorda, såklart.
Mannen är just hemkommen från en av sina på utomhusspelningar på diverse säbos - som vi under den gångna våren har lärt oss att de kallas - de särskilda boendena för våra äldre och funktionsvarierade medmänniskor. Och tydligen har han börjat öva lite på Small town talk. Kul kul. Snart sitter den säkert lika bra som Lille katt. Hehe. Önskemålen från de olika boendena är väldigt varierade nämligen. Därav mycket bra med en väääldigt bred repertoar.
Sköt om er.
<3
/helena
ps Innan ni lyssnar på Bobby Charles och hans klassiska låt, vill jag bara tala om att det faktiskt är en ren slump att vår lilla stad nämns i medierna angående några förrymda katter, förlåt, geparder. Visste inte om det förrän det här inlägget redan var färdigfotat och planerat. Lite knasigt hur det kan (samman)falla sig ibland, eller hur? Jodå, så vilt kan det alltså gå till i djurparksstaden Borås... Minns när vi mötte en buffel av något slag, mitt i ett av de mer välbemedlade områdena. Ett lugnt kvarter till brädden fyllt med mångmiljonvillor. Den torra savannen möter fett bakåtslick och inoljad brunbränna. Kändes som en kul kontrast. Men det var för länge, länge sedan. Tror inte ni behöver oroa er för att möta ett lejon på stan eller så. Eller...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar