Tog in lite snygga kvistar. Lite blad. Lite halvdöda saker. Några heldöda, men ändå fullgoda och helsnygga!
Fatta vad mycket fotogeniskt som fotosyntesen producerar. Och att det sedan bara fortsätter och fortsätter att tjusa sin omgivning fast nedbrytningen har börjat göra sitt för länge sedan. En schysst förmultningsprocess på något sätt, om ni förstår hur jag tänker.
Annars då? Jo. Jodå. Vem tror ni har arrat, fotat och redigerat och fixat klart årets första julkort? Hm. Jodå. Blev visst lite inspirerad och kände tydligen en extra stark framtidstro. Julen är ju bara runt hörnet. Nästan.
Den här tallgrenen tillhör inte de nyinplockade. Tror bestämt att vi haft den sen i påskas. Den sjöng på sista vissna versen redan då, men det är det som är det fina i kråksången - det lagom vissna. Skogens vintage. De redan nedfallna grenarna.
Och nej då, jag har inte slutat att ta landskapsmotiv, alltså liggande bilder, har bara råkat bli en hel del porträtt-varianter (vertikala bilder alltså) den senaste tiden, vet inte varför. Förmodligen bara en slump.
Nej, nu börjar det allt bli dags att dra ur sladden här. Kanske utmana mannen på ett parti schack igen? (Fatta att jag vann en gång för någon vecka sedan. Haha. Ja, så underlägsen är jag. Har bara vunnit EN gång. Men jag vinner nästan väldigt många gånger. Nästan.)
Innan vi slutar måste vi ta och titta på den mest fotogeniska lilla gren som någonsin har skådats, kolla så fin! (Kan man kalla den fotogrenisk?)
Sköt om er.
<3
/helena
ps Två inlägg på en dag, vad händer här? Är pausen över? Nja. Nej. Det är den nog inte. Passade bara på att hälsa på er när jag ändå skulle jobba med lite andra bilder. Det är fortfarande det här som gäller. Ett tag till. Eller två. Eller så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar