En hel värld på vårt bord

Visst ser den ut som en planet, den lilla melonen? En grön planet. En planet vi känner till. Lilla, stora Tellus!

Och blå. Den är ju inte bara grön. Den blå planeten vill vi gärna att den ska fortsätta vara. Helst utan en uppsjö av onödig plast som ligger och skvalpar överallt i våra hav. Vi vill ju ha gröna hav. Och sjöar. Och öar.

En grön värld där vi värnar om djuren. Och naturen.

Finns det fler självklarheter jag kan stapla på hög här någonstans, tro? Jo, säkert. Hm.

Men det gäller att inte sluta brinna. Brinna för de viktiga och brännbara frågorna. Och då får man heller inte vara rädd eller väja för att ta till ett par, tre klichéer i rättan tid.

Augusti är här. Sommaren är inte slut. Den vackra sensommaren har knappt ens börjat. Allt ligger kvar därute och väntar på oss. Som ett blått och grönt och skönt smörgåsbord, ungefär.

Lite så, med smör och gott pålägg på!

Välkommen mörka, ljusa augusti. Vi har längtat länge efter dig. Nästan i ett helt år faktiskt.

<3
/helena

ps Mannen trodde kanske att jag hade slängt hans puss. Minns ni den, den som han klippte ut ur något återanvänt papper? Som jag satte upp på kylskåpet? Inte? Nähä. Anyway. När jag ändrade om på kylen senaste kändes det inte som att den passade in, så då plockade jag ner den. Fast jag aldrig skulle plocka ner den. Men jag satte upp den igen. På väggen. Lite halvt dold så där. Bakom en grej. En ganska skrymmande grej. Sedan gick jag och väntade. Och väntade. På att han skulle undra om jag hade slängt hans puss. Bara så där. Väntade lite till. Och lite till. Men han sa inget. Märkte inget. Hade väl glömt den söta pappersbiten han klippt ut åt mig.

Så. Sen. Nu. Idag, när jag fotade en melon och lite mera, flyttade jag på den skrymmande grejen, och sa: Du, har du sett en sak här? På väggen? Bakom här? Något du kanske saknat? Haha. Han blev förvånad. Hade tydligen glömt bort sin puss. Min puss. Men han blev glad också. För att jag sparat. För att jag återanvände pussen som han återanvänt. För att pussar aldrig kan bli för gamla. Även om de såklart smakar allra bäst så fräscha som möjligt...

Puss på er!