Just som jag kopplar upp för att hälsa på er en stund, vräker regnet ner. Håll med om att det finns få saker som är så uppfriskande som ett urladdande åskregn? Men mullret oroar datorn lite, kanske får koppla ner här strax ändå. Mannen sitter bredvid vid sin "mackapär" och arbetar på världens största korsord, eller något annat lika blygsamt. Han är så söt och älskvärd. Och begåvad. (Sa hon helt opartiskt...)
Anyway. Lovade ju visa er några fler av mina bilder på temat svartvitt/ordet-är-fritt. Så här kommer några till.
Tycker fortfarande det är väldigt viktigt att det blågula får tillhöra alla. Vem som vill. Vem som än vill bo och leva och verka här. (Och alla andra runt om i världen som älskar den oslagbara kombinationen gulblått såklart!!)
Vet att jag skrivit något om det förut, om att återta färgerna från rasisternas fanor och införliva dem i våra mångkulturella vardagsvanor. Och till fest också förstås. Tycker mig se det mer och mer därute. På glada kläder och väskor och miljökassar. På uppiggande artiklar i vykortsformat, på omslagspapper och dylikt.
Det är viktigt att ALLA färger tillhör oss ALLA. Att vi inte bara ser världen i svartvitt. Nyanser är ett bra ord, särskilt så här i pluralis.
Så, då var himlen ljusare igen. Mullret längre bort. Mannen kan fortsätta med sitt mastodont-ordprojekt och jag kan visa er de här bilderna i dovare toner.
Hösten är blå för mig. Blå som i blues. Men inte trist och grå och ledsen, mer som i en eftertänksamhet som sommaren sällan bjuder på.
Hösten var länge min verkliga favorit bland årstider, sedan började jag se fler nyanser. Såg att även den lerigaste förvår hade något att berätta. Började uppskatta det snabbare, hetare tempot mitt på året. Vintern blev en verklig vän, någon som håller en i handen och låter en få så mycket gjort och sagt, där i mörkret och i ljusens sken.
Exakt, precis, just nu, när jag skriver det här lyser solen in igen. Jag ser skuggan av mina händer hoppa på skuggtangentbordet här bredvid det verkliga och jag känner en känsla växa inom mig. Jag tror det är hopp.
Sköt om er.
<3
/helena
ps Äsch. Nu mulnar det visst på igen. Fast bara utomhus. Inombords lyser mörkret med sin frånvaro. Och jag höll på att glömma länken till det förra inlägget med tema ordet-är-fritt-och-borde-tillhöra-alla.
Vi måste göra allt vi kan för att utrota analfabetism och censur. Vi måste ge alla barn tillgång till universella språk och mångfacetterade ord. Och finna fler sätt att få dem att tidigt kunna - och vilja - uttrycka sig, få tid och lugn och ro att hitta sin egen röst. Inte bara för att förebygga allt dåligt som det kan innebära att inte få utlopp för sin kreativitet och sin längtan.
Men visst, det vore självklart väldigt bra om vi via ordens makt kunde göra skillnad för fler (helst alla) och därigenom förebygga fattigdom och orättvisor. Utrota kriminalitet, egoism och annan destruktivitet. Lite så. Och mycket mer därtill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar