I Limmared, igen

Hej på er. Hur har ni det? Huvudet upp och fötterna ner, hoppas jag. För här får ni följa med på utflykt. När termometern visar uppåt och bostadspriserna neråt, åker vi iväg en sväng. Åkte på vintage-äventyr i miniatyr, skulle man kunna säga. Bara några få mil bort.

Vi hamnade i Limmared. Här, i den gamla glasbruksorten, där antik-affärer och retro-butiker numera står som spön i backen.

Vi nöjde oss med ett ställe. Ett ställe som tilltalar oss loppis-råttor med goda intentioner och välgörenhet i blick. 

I Butik Återbruk kan man hitta allsköns saker med lite ålder och lagom skamfilad yta. Men också en nypa nytillverkat.

Jag började med att kolla igenom porslinsavdelningen.

Det var faktiskt mer folk i butiken än vi trodde att det skulle vara. Trodde varenda ledig sommarvän låg och guppade i något svalt vatten, när eftermiddagen visade sig från sin varmare sida.

Man behövde inga vantar direkt. Men till vintern måste väl de här sprillans nya vara precis vad man behöver? På våra (fortfarande relativt) kalla breddgrader. Köpa snygga, handtillverkade sockor en dag i juli, kan ju vara bästa framförhållningen, tänker jag. Som present eller så. Snart är det ju jul igen!

Det var det. En liten men naggande god vintage-utflykt. Dags att bege sig hemåt igen. Men vad är det där?

Aha, just det - antikveckan. Vecka trettio, snart snart, har de femtontalet olika vintage-, retro-, second hand- och antikbutikerna i Limmared öppet längre och mer än i vanliga fall. Då kan man gå från butik till butik nästan hela dagarna långa och bara njuta av allt nött och stött och sött och smått oumbärligt med patina på. Så det så.

Men vi skulle hem nu, som sagt. Vi kan ju åka hit i stort sett när som helst. På tisdagar och torsdagar och på lördagen med, har de öppet några väl valda timmar - året om. Bara tre mil bort från vår kära hemstad Borås.

Först lite läskande, svalkande färdkost förstås. En passande Piggelin-paus på vårt nya halvgamla fat. Fint så.

Hej då antikälskande lilla Limmared, vi ses, igen. Och igen.

Sköt om er.

Och kram.

/helena

ps Butik Återbruk, ett second hand-ställe där man kan hitta både det ena och det andra, om man bara letar på loppis-vis: Högt och lågt och tålmodigt. Vi tyckte kanske inte att vi hittade så mycket matnyttigt den här gången, kanske väntar de med att ta fram de riktiga godbitarna till nästa vecka? 

Hursomhelst fanns det många knopplister, till exempel. För den som drömmer om ett hem med shaker-vibbar, kanske. Och en hel del prisvärda portföljer. För den som ska bära mycket skolböcker med sig under hösten, kanske. Lite så. Och ett par, tre tomtar på loftet (och kulor och adventsstjärnor och annat gnistrande) kan man också hitta där, en sådan här alldeles vanlig och ovanligt varm sommardag.

Bor det två barn här?

Ja, men titta - korv och mos!

Och Ägget - i dockskåpsformat.

Ett monster?

Och en bajskorv? På bordet?

Ja, men se där - där är ju faktiskt två barn.

Glad mat!

Sköt om er.

Och kram.

/helena

ps Haha. Ja, det känns som att jag har ställt frågan förr. Och ja, det bor nog två barn här ibland. Två väldigt stora och ganska gamla barn - mannen och jag. Men korven är inte så barnvänlig som man kan tro, det är stark korv med hög kötthalt. Och moset är väl sådant man brukar kalla ett fint franskt namn, när det är ugnsgrillat med brynyta och så.

Monstret och den bruna formationen ingår i vår klimatsmarta konstfärdighet (måste nog bli en ny inventering där strax, börjar bli måånga små verk nu ju). Ägget ska ingå i en upcoming Fem särskilt fina med vintage i blick, till er, är det tänkt. 

Och barnen på fotot då? Det är ju mannen, ser ni väl. Där till höger. Med kortkort lugg och finurlig blick. Lika gullig då, för cirka femtio år sedan, som här och nu. Även om luggen väl har blivit ytterligare lite lite kortare...

Här hemma - vinter i själen. Och i diskstället.

Disken är inte bara ren, det bor dessutom en ren på det lilla lilla Arabia-fatet. Medan disken torkar lyssnar jag...

...på Time after time. Det är Roxolana som sjunger. Hon miste en av sina medarbetare i ännu en idiotisk och onödig robot-attack från Ryssland häromdagen. Det står en omkullvält barnvagn på min hukande näthinna. På många av våra näthinnor går det runt människor i ruinerna av sina liv. Jag ser kvinnan som klarade livhanken enbart därför att hon inte hann gå till badrummet som hon hade tänkt sig. Medan disken torkar, ser jag henne.

Medan extremvärmen lamslår delar av världen, lyssnar jag på regnet. Bara några droppar, men jag älskar varenda en av dem.

Sköt om er.

Och kram.

/helena

Pålle-paus

Ja, tänk vilken tur vi har, vi som bara kan zooma ut från krig, konflikter och elände och njuta av en stunds elegant spänning tillsammans med ryttare och häst i perfekt symbios. Önskar bara att hästarna på skärmen ville hoppa lite längre. Huh? Ja, haha, inte längre som i högre utan som i mer. Önskar att dagarna från Falsterbo var fler.

Hur har ni det? Har ni också pålle-paus? Eller kanske fotbolls-dito? Friidrott är ju inte heller en helt okul sport. 

Nej, hallå, nu börjar hoppningen här igen strax då. Bästa mannen, nybryggdaste kaffet och en ruta full med hästar - kan livet bli så mycket bättre än så? Nä.

Sköt om er.

Och kram.

/helena

Vi kikade in i ett galleri, när vi kom förbi

Det finns vissa ställen i stan som jag aldrig slutar att älska. Ja, missförstå mig rätt, hela alltet, den lilla stadens storslagna charm, knockar mig fortfarande rejält. Men det är något speciellt med vissa platser. Särskilt platserna som passeras ofta - som det lilla galleriet.

Ibland går det att ana storfrämmat därinne minsann, som här: Självaste Karin Larsson förevigad av make Carl.

Och se där - ett etsat självporträtt av maken himself. Är det inte en av döttrarna vi ser där i bakgrunden?

Lite färg och fläkt - kan det vara något?

Yes! Mera färgglatt åt både folk å fä. Mera himmel. Och en himla massa kroppar. Himlakroppar!

Men gråskala går ju också bra. Här ett träsnitt av Lerin, den var verkligen fin.

Alltid lika mysigt att kika in här. Just nu har de semesterstängt en stund, men när höstterminen knackar på igen, då så. Öppnar igen i mitten av augusti. Nästan all vår konst här hemma kommer från second hand-världen, som ni vet. Lokala konstnärer, inropade på lika lokala auktioner. Loppisfynd. Och en hel del funnet på Myrorna och Erikshjälpen. Men något nytt har allt också slunkit med genom åren, som den blå skulpturen ni brukar skymta i köksfönstret. Den är inhandlad här, hos Galleri Karlenström. Tyckte mig se något liknande av Björn Ekegren i en av de blanka rutorna.

Vi sätter punkt för vår nätta konstrunda där vi började. Med ett stort V. Vad då v, vad menar jag med det?

Jo. V, som vind i håret. Jag tycker det ser ut som att hon har det. Flickan i fönstret hos det lilla galleriet, där vi kom förbi.

Sköt om er.

Och kram.

/helena

ps Älskar, älskar, älskar vår stad (Borås) på sommaren. Särskilt älskar jag de många olika stadsdelarna och deras distinkta, olika karaktärer. Älskar tystnaden. Älskar sorlet. Lika delar lugn och ro och lagom mycket klackar i taket, är väl det som definierar det allra bästa som finns och hörs (och inte hörs) i en stad? Det tycker i alla fall jag.

Surr-ounded by love

Ni vet säkert att jag samlar på T-shirt-texter. Roliga och gulliga och bra på olika vis. Mannen brukar hjälpa mig genom att kolla in vad kidsen på hans jobb har för kul tankar och funderingar på sina magar. Nu senast hittade han den här enkla, men samtidigt så härliga, sommar-devisen: Surrounded by plants and happiness. Hur briljant?

Jag menar, vad kan man mer behöva? Än den underbara mångfalden som breder ut sig grön och frodig där ute. Och att få känna glädjen över ledig tid bubbla i magen. Fast sedan var jag förstås tvungen att spetsa till det lite. Skoja fram ett surr i surrounded. Blev väl ett hyfsat bra T-shirt-konsteverk, va? Jojo. Tycker det känns som att det knoppas och hoppas en hel del där.

Med det önskar jag er en bra start på den här sommarhelgen. Glädje och växter, som sagt. Och lite kärlek. Det är väl allt varenda unge behöver. (Och varenda "gamling" också för den delen).

Sköt om er.

Och kram.

/helena

ps Ni minns kanske att det är min dröm-väggmålning? En stor T-shirt. Jo, en stor textil mage som man kan fylla med olika bra och intressanta budskap. Bara att måla/spraya över texten med lite färg och klämma ur sig något nytt spännande att säga med magmusklerna. Låt magmusklerna le, typ. ;).

Fem särskilt fina - på födelsedagen

Damsadel. Ja, det är ju en dam vi pratar om. Det får hon allt tugga i sig, att hon har uppnått den åldern nu.

Brosch, som anstår en lagom gammal dam. Ljung. Västergötlands lila skönhet. Landskapet vi bor i, är något födelsedagsbarnet har särskild anknytning till.

Halvjämt fyller hon väl dessutom, därför måste vi förstås skåla lite extra. En hel damejeanne full med något kallt, läskande och bubbligt då kanske.

God mat får hon säkert massor på sitt Ö-rika kalas, som brukar vara i dagarna de tre, eller fler. Jag bjuder på en pastej eller så, ur formen med kräftan på.

I kräftans tecken.

Kopparärgad och belevad på utsidan (kräftformen alltså), matchar häst och dam i rostig gul metall perfekt.

Sist, men inte minst - pärlor! Oäkta i det här fallet, men de duger gott att titta på.

Pärlor för svin, hoppas jag innerligt hon ska slippa kasta, i sitt ibland otacksamma jobb. Ett jobb hon verkar ta på högsta allvar, alltid med ett avväpnade leende på lut.

Grattis vår kära kronprinsessa! Må du fortsätta vara den tiger som inte tiger. En engagerad och varm person som brinner för att alla människor ska ha det så bra som möjligt. Inte minst barnen med funktionsvariationer.

Keep up the good work.

Självklart var jag tvungen att göra en Fem särskilt fina med vintage-grejer som anstår en stor djurvän - och en mycket uppskattad blivande drottning.

 

Sköt om er.

Och kram.

/helena

ps Med fokus på alla barns rätt till en aktiv fritid: Här kan ni länka er till Radiohjälpens insamling för Kronprinsessan Victorias fond.