Knoppen vs. Kroppen borde rubriken kanske lyda. För detta är dagarna efter ett par veckor som den motsträviga kroppen uppenbarligen har tyckt bara varit för mycket. Nu har det liksom tagit lite stopp här. "Knoppen" tycker - förstås - annorlunda och är besviken över allt som inte hanns eller orkades med.
- Men här är det minsann jag som är herre på täppan! säger Kroppen och då är det inte mycket annat att göra än att ta det lugnt. Att finstudera alla detaljerna på bonaden jag fick med mig hem ifrån loppisen i torsdags, det kan Kroppen i alla fall inte hindra mig från.
På en av indiansommarens hittills varmaste dagar letar jag i gömmorna efter lämpliga stearinljus till de gröna ljusstakarna. De som jag också hittade på välgörenhetsloppisen. Kanske får de vänta med att komma fram till i december ändå? För visst påminner de lite om stiliserade julgranar i formen? Fast granar är ju för all del gröna året runt.
Man kan undra om jag någonsin kommer att läsa en endaste rad i den pampiga boken om den "Svenska operans födelse". De vackra bilderna kommer jag definitivt att njuta av!
Till sist ett original. Ett riktigt original. Ja, inte själva bilden alltså, utan mannen på den. En man som tydligen var utrikesminister i en republik någonstans. Någonstans i Värmland. Hm. Det där får vi nog forska djupare i en annan gång. När Kroppen och Knoppen flyttat tillbaka till samma våglängd igen.
:)
/helena
ps Och till alla musiknördar därute - typ mannen - kan jag meddela att jag vet att andantino är ett tempo och inte en takt. Men konstnärlig frihet hörni, har ni hört talas om det? Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar