Det är dagen efter kvällen när jag äntligen kom ihåg att be mannen att klippa av ett par klängande kvistar från det som jag mest kallar "vår lilla djungel" nu.
Det är dagen när jag är glad att mitt stilleben fick hamna på den rostiga, buckliga brickan, så att den lätt kunde bäras ut till hemmets ljusaste plats. Helst hade jag velat låta allt stå kvar. På skänken. I sovrummet.
I det murriga sovrummet springer den lilla mamman fortfarande på sin äng. Strax bredvid min säng.
Det är dagen när jag får syn på det allra första röda bladet på de mer än manshöga buskarna utanför de mer än smutsiga fönstren. Och jag konstaterar att vi båda hade rätt - Krickelin och jag - den kallas både Skogsklematis och passande nog också något med snow. Summer Snow.
Det var dagen när jag tog alldeles för många närgånga bilder, men tänkte att det alltid finns någon liten "ny" detalj att upptäcka. Det var dagen när jag kunde redigerat bort mig själv, men valde att se på mig som en del av historien.
Det var dagen när jag tyckte att jag hade så många målande meningar på lut, men bara hälften av dem ville komma ut.
Det var också dagen när nästan jag åt upp en hel Fransk Nougat själv. Och nästan samtidigt läste de här raderna ur romanen som handlar om ett Paris som många verkar ha glömt:
" ... Mina böcker, här nere hos mig. Fina utgåvor, vackert inbundna, i många olika färger. Jag vill aldrig skiljas från dem. Madame Bovary, naturligtvis, den bok som öppnade dörren till litteraturens förtrollande värld. Baudelaires Ondskans blommor, som jag öppnar då och då. Det jag finner så fängslande med dikter, i motsats till romaner, är att man kan läsa bara ett par stycken, och ytterligare några vid ett annat tillfälle. En diktbok är som en ask praliner man tar fram då och då. ... "
/ur "Huset du älskade"
av Tatiana de Rosnay,
översättning från engelska
av: Elisabet Fredholm
Sekwa förlag 2011
:)
/helena
ps Snart börjar dagen när jag ska fortsätta fundera på varför historien alltid upprepar sig. Och varför jag alltid envisas med att ha röda kläder på mig när jag fotar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar