I helgen...

...ska jag läsa en massa dikter! Nej, det handlar inte om någon tråkig, påtvingad uppgift. För tredje året i rad har jag fått förtroendet att ingå i juryn för en lokal poesitävling. Med den äran, ska jag ta mig an uppgiften att läsa ungdomarnas dikter. En uppgift som mera känns som en ynnest. Vad fotot ovan har med det att göra? Det får ni förhoppningsvis veta så småningom. Det finns ett samband mellan damen på det gamla fotot och dikter. Ett vagt samband i alla fall.

...önskar jag mig ett besök i byggnaden som har en så här magnifik utsikt! Åtminstone hade den det i våras. I slutet av maj, när Textile Fashion Center invigdes.

Måste få säga att jag är otroligt nöjd med det här fotot. Måste vara det bästa vykortsunderlaget över vår lilla stad som jag någonsin har lyckats ta. Se bara på människorna som fikar och myser, med den luftiga, ihåliga skulpturen House of Knowledge (Bokstavsmannen som jag brukar kalla den...) i bakgrunden. Och tåget som glider förbi.

Tillbaka till Textile Fashion Center. Om min önskan om ett besök på julmarknaden där slår in, så tänker jag passa på att slinka in en sväng på Textilmuseet också.

Retrojul heter utställningen som hägrar. Den berättar historien om de tryckta textilierna och deras storhetstid; 1950-talet. Flera framstående formgivare presenteras. Tänker inte name-droppa någon speciell här, eftersom jag måste erkänna att jag inte vet så mycket om de tryckta retro-mönstrens skapare. Hoppas på lite ändring av det nu då!

Utställningen pågår ända till början av februari 2015. Men för er som inte har möjlighet att ta er till Borås innan dess, finns den nyutkomna - välillustrerade - boken på samma tema: Tryckt till jul. Av Anna Lindqvist och Marie Odenbring Widmark. Carlsson förlag.

...tänker jag fundera klart över den superviktiga, superaktuella frågan: Att skicka eller inte skicka julkort? Låter kanske som en icke-fråga i mångas öron, men jag tycker ändå att det är lite viktigt.

Fram tills nu har jag alltid försvarat traditionen att skicka gammal, hederlig julpost. Men i år känner jag inte riktigt för det. Kanske för att jag inte har hittat några riktigt bra julkort som verkligen känns roliga att skicka. Flera år har det dykt upp så snygga second handkort i min väg, men inte i år. Andra år har vi skickat någon typ av hemmagjorda kort. Men förra årets idé var så vintage-gullig, så den kan vi nog inte matcha/toppa i år. (Minns faktiskt inte om jag har visat er det kortet eller inte?)

Så, i år, blir kanske första året som vi inte skickar några julkort på det traditionella sättet. Jag skickar nämligen aldrig bara för sakens skull, måste hitta något som känns riktigt bra att skicka. Från Unicef eller så. Förmodligen skänker vi en liten slant till Cancerfondens Rikslotteri. Och nöjer oss med att skicka några lite småtråkiga e-julkort till väl valda vänner.

I helgen vill jag lyssna på slutspurten av MUSIKHJÄLPEN! Tänk att vi har kommit så långt i kampen mot HIV-virusets framfart, men att det trots det fortfarande finns så många i världen som inte får adekvat information (och behandling) i tid. Kampen fortsätter.

Mina vänner, vad ska, vill, önskar, tänker Ni göra i helgen?

:)
/helena

ps För ett par veckor sedan skänkte mannen och jag, via en lokal kyrkoförsamling, ett par julklappar till behövande barn. I det här specifika fallet handlade det om barn i vår omedelbara närhet. Vi får aldrig glömma det tråkiga faktum att det finns barn, mitt ibland oss, som knappt kan få en enda julklapp. Knappt kan få ett julfirande alls. Det kändes bra att få bidra till en lite, lite drägligare jul för några av dem, med hjälp av en mjuk liten sak, och en bok.

När jag då, inför det, läste på lite om Terri-Lynne Waldvik och hennes fina bok Som om jag vore något mycket dyrbart, hittade jag till barn- och ungdomsförlaget Alvina. Tror att det förlaget förtjänar ett eget inlägg någon gång framöver. Det verkar fullkomligt krylla av spännande utgivningar hos dem: Klassikern Den Vita Stenen av Gunnel Linde i nyutgåva. Gunnel Linde, saligt vare hennes minne. Och så hittade jag en bilderbok om arts- and craftsikonen William Morris. Wow på det!