Solen stod lågt och humöret var på topp. Det var en vacker kväll. I början av augusti.
Allt var mossigt och magiskt och trollskt.
Primörerna stod som spön i backen.
En skylt, ett foto från en svunnen vintertid, påminde om att någon bott här, precis här, där hagarna och rösena nu breder ut sig. I ett hål i ett träd påstods det bo en uggla. Vi ropade ho-ho. Vi ropade mjau. Men ingen kattuggla kom ut för att leka med oss.
Sedan fick vi syn på några andra djur. Och en spännande figur. En liten, liten figur. En liten stor figur.
Mamma Mu?
Muminmamman! Ligger inte Mumindalen i ett annat land? Hm.
Det var en sådan där perfekt kväll. Som följde på en lika perfekt eftermiddag.
Jag minns inte vilka lag som möttes just den kvällen. Men jag minns känslan av harmoni. Av att hinna med så mycket på en enda eftermiddag. Medan det fortfarande var ljust.
Tänk bara, att hinna hitta en Muminmamma-pin (på välgörenhetsloppis) till mannens samling och hinna gå ut i trasslig trollskog. Och ändå hinna hem i tid till VM-fotbollen. Något att drömma om nu när vintervindarna viskar våra namn. Eller vrålar.
Älmås naturreservat, en plats som (g)jord för att försjunka i kulturhistoriska tankar. Jordbrukshistoria. Gamla odlingslandskap. Och en plats som skapad för att - än en gång - förundras över vår högt älskade natur. Ho-ho liksom. Och mjau!
:)
/helena
ps Boktips i ett ps? Vanvördigt? Nej, värdigt. Ett ps bör alltid vara viktigt. Jag är säker på att Tove Jansson hade hållit med mig. Brev från Tove Jansson vill jag gärna läsa. Har hört att hon älskade att skriva brev. Riktiga brev. My kind of woman!
Lars Lerin. My kind of man! Hans bilder, ni vet säkert redan att jag älskar dem. Fortfarande har jag inte lyckats få tag i hans Naturlära. En bok/ett konstverk jag känner att jag inte kan leva utan. Och det kände jag långt innan den blev Augustprisbelönad. Så det så.
Elisabeth Dunker. Måste erkänna att hennes briljanta konstnärsskap/design undgick min radar ganska länge. Kanske har hon fallit offer för min konstiga idé om att saker som är populära automatiskt är lite tråkiga?! Måste nog tänka om lite där. Fine Little Day fångar min nyfikenhet. Med sin lekfullhet. Med känslan för naturen. Med all vintage förstås. Bilderna. Skaparlusten! Vill verkligen ha boken. Läser bloggen så länge. (Med roliga pepparkaksvantar! )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar