Ett tjog bilder, två önskningar och en enda...

...fråga: Kommer påsken att lyckas redigera bort tröttheten från mina ögon?

Här är jag. Lite blek om nosen. Något vingklippt av vintern och vardagen. Känner mig en aning ruggig. Men jag ruggar kanske? Ni vet, som att ömsa skinn fast i fågelvärlden. Eller som att resa sig på tio. En gnutta Fågel Fenix över april skulle inte skada. Ur glåmighet och gråskala, in i friska, långa dagar.

I mitt påskägg lägger jag två önskningar: Vera Nilsson-utställningen i Halmstad, som pågår till och med början av maj, på Mjellby Konstmuseum.

Och ett besök på Tjolöholms Slott. Verkligen ett märkvärdigt slott, det där. Engelskinspirerat till tusen tydligen. Helst vill jag hinna se både dräktutställningen - Hollywooddrömmar anno 1500-talet och drottning Elisabeth, den första alltså - och den högaktuella konstäggutställningen.

Önskningarna behöver inte infrias direkt, även om båda ställena har frikostiga öppettider under påsken. Men, om man ska resa sig ur askan, snömodden och dagsmejan, så behöver man drömmar. Ja, jag vet att gud, eller vad hen heter, brukar skratta när man gör upp planer, så jag gör inte det. Hoppas bara; att önskningarna får plats bland allt godis.

Buskskvätta och glada. Två av alla roliga fågelnamn som finns. Men Glada Påsk, har ni hört talas om den då?

:)
/helena

ps Kikaren, den fick jag av mannen i födelsedagspresent, fast jag hade förstås fuskspanat in den själv först. Studerat sprickan, de skavda partierna, den nätta prislappen (75 kr i välgörenhetsbutik) och Blickwinkeln. Optiken är tysk och så står det Japan på den också. Bådar gott. Än så länge har jag mest närstuderat skatorna i trädet strax här utanför. Och försökt se morrhåren på den svarta katten som brukar sitta och vänta på grannens fönsterbleck.