Ibland tror jag att jag är smart. Riktigt smart faktiskt. Jag bestämmer mig för att tänka på saken. I det här fallet handlade det om en hund. En bedårande liten sak, med nästan 70 år på nacken. Nej, inte hundår.
Han stod - snarare satt så fint - inne på Emmaus, torsdagen före påsk, och jag tänkte att det var en väldigt onödig liten sak som jag gärna ville ha. Han, jag tror i alla fall att det är en han, tittade på mig med sina bedjande ögon. Och så var det kört. Fast jag bestämde mig, som sagt, för att tänka på saken. Står - sitter! - han kvar nästa gång jag kommer hit så... Och det gjorde han. Det finns ett årtal skrivit under honom. Och ett namn. Jag lovar att presentera er ordentligt för varandra vid ett senare tillfälle.
På hemvägen stannade vi till vid Åhaga - de gamla lokstallarna, som numera mest fungerar som mäss-, uppträdande- och konsertlokaler - för att spana in William Sweetlove's färgglada djur. Kom på att jag aldrig skärskådat dem ordentligt någon gång. De står lite i skymundan av de mäktiga lokalerna, så man lägger inte märke till dem om man bara kör förbi. Tyvärr regnade det. Och haglade. Och blåste. Inte direkt något behagligt uteväder. Men vi tog skydd under taket alldeles i närheten, en tillräckligt lång stund för att hinna beundra de stora, lysande djuren.
Hittade en artikel, från 2011, där William Sweetlove själv berättar lite om hur han tänker. Jag tycker om hur han beskriver sitt konstnärliga uttryck som en slags tävling mellan det tillfälliga och det eviga. Han vill gärna sätta avtryck på jorden, men utan att göra permanent åverkan på den. Han säger att han tänker på miljön, trots (eller just därför?) att många av hans konstverk är gjorda av plast. Vidare resonerar han runt det faktum att vi måste bli bättre på att återanvända olika plaster, för en dag finns kanske inte oljan - som vi utvinner plastprodukterna ur - kvar.
Läser vidare att Sweetlove gärna utrustar sina djur med vattenflaskor, ryggsäckar, stövlar och liknande, för att de ska ha lite stöd där ute i den miljömässigt ansatta naturen. Han använder mest grundfärgerna - röd är favoriten - så att djuren verkligen ska synas. Och det gör de ju!
:)
/helena
ps På tal om Åhaga, snart är det dags för Stora Loppisdagen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar