Det ljusnar sakta över den mulna himlen och jag tänker på historian jag hörde häromdagen: Vet du varför det är viktigt att visa empati när man åker kälke?
Den ensamma skatan i trädet utanför flög nyss vidare. Kanske mot samma destination som den samlade flocken av mörka fåglar flög, för bara några minuter sedan. Har ni tänkt på hur häftigt det ser ut? När de flyger så där i samlad tropp? Hur de verkar följa en given bana i luften, en slags himlens berg- och dalbana. En himmel- och molnbana. Över det höga huset flög de, i en vid, flaxig loop och tog sedan av, allihop, åt samma håll.
Det höga huset som tänt sina båda översta ögon, dagen till ära. Ett stjärnögt hus. Vi skriver julen 2015 i dagböckerna, samtidigt som julkalenderns sista avsnitt tonar ut. Och jag kan inte annat än att hålla med om att vi aldrig får glömma att vi är en del av historien. Historien händer här och nu, vi skapar den varje dag, allihop. Kanske inget som sätts överst på agendan en sådan här dag, men det kan ändå vara bra att ha det inpräntat i bakhuvudet.
Vi har stängt av TV:n, idag ska vi göra annat. Spela kluriga spel, sjunga de stämningsfullaste sångerna, ta ett par praliner till (kanske till och med plundra från det understa lagret!) och se ljuslågorna fladdra i varandras ögon. Kanske sätter vi på den - teven alltså - en liten stund ikväll, vid 21.30-tiden. Ungefär då brukar den börja, midnattsmässan från Rom. Midnatt börjar minsann tidigt ibland.
Svaret på frågan då? Kälkfrågan. Jo, för att det är viktigt att ha medkänsla. Med-känsla. Är ni med?
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar