Alltså, så här: Skulle leta fram ett par av mina foton, några lämpliga som vi kunde göra några enkla julkort av. Snipp snapp liksom. Egentligen hade vi inte tänkt att skicka några alls, bara maila ett par. Med tanke på miljön och allt det där viktiga. Och så har vi skänkt en del till Unicef istället. Men, men. När det dök ner ett par juliga kort på hallmattan redan för ett par veckor sedan, då kändes det plötsligt så trist att inte skicka några alls. Vi får se, sa vi. Om vi hinner. Igår kom vi på att vi nog skulle hinna. Fast orkar vi då? Jo, ja, nja, okej då. Och på den vägen är det. Men de kommer inte att läggas på lådan förrän i morgon, så nu får posten visa vad de går för. Vilket julkortsvirke de är gjorda av.
Nu till saken. Jag letade i fotomappen från november i fjol och fann det här. Vår lilla täppa. Mina fina gammaldags krukor. Nästan små urnor, är de. Och på fatet ligger nålar och de röda minitomtarna, som stannat kvar där, i det numera ganska buckliga cigarrfodralet, sedan dagar då jag brukade julskylta i glasögonaffären. Och så kom jag på att jag ville skapa magi. Bildmagi. Det är så rogivande att se råmaterialet sakta förvandlas.
Dra bort några pixlar.
Lägga till några.
Steg för steg...
...mot magi.
Vi slutar som vi började; med slutresultatet. Det blev inget julkort av det här, julkort måste kanske vara lite mer konkreta, lite mer rationella för att förmedla sitt budskap. Men jag är nöjd med min magi. Er magi. Exklusivt för er, mina vänner! Och så skrev jag en liten sak också. Bara en liten en.
Tomten,
han är inte far till alla barnen,
som man lätt skulle kunna tro.
Tomten,
hon är mor,
till alla, alla barnen.
:)
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar