I sovrummet har tavlan, som förtjänar ett alldeles eget inlägg, kommit upp. Signerad J. Friberg 50. Och den som kan sin nutidshistoria behöver inte tvivla det minsta på att årtalet stämmer. En mer typisk 1950-tals duk (bordsduk alltså) blir nog svår att hitta. Verkligen en uppseendeväckande tavla att hitta, bland alla de andra mera jämngrå, på Röda Korsets second hand. När jag såg den, då bara visste jag; att den skulle passa perfekt, just precis här.
Den hänger visserligen en aning högt, på grund av att den fått "ärva" kroken av den förra tavlan som hängde här. Vi får se om det behöver justeras, eller om det kommer att funka ändå. De sprakande färgerna får en verkligen på gott morgonhumör! En tavla som känns lika delar rätt som julblomma, som vårbukett!
Titta på den här då! What a stunning beauty va? Kunde bara inte motstå, trots att begonior sällan lyckas flirta sig ända in i mitt blomhjärta. Hade bestämt mig för att inte köpa någon helgblomma. Åtminstone inte en som kan vissna så fort man vänder vattenkannan åt andra hållet. Men, what can I say? Jag föll. Som en fura.
Bakom köksgardinen (som inte alls är någon köksgardin, men den "storyn" får vi ta en annan gång) hamnade hästarna.
För visst finns det två hästar på det rustika keramikfatet från Gabriel. Två gröna, galopperande hästar.
Utanför är det vitt. Ett tunt vitt lager.
Här är det mera rosa. Och om jag skulle kora årets finaste julkula, så måste det nog bli den här. Hen här. Hon här. Mireille Mathieu. I sin runda, rara page. Lite kul att den luggen är på modet igen. Jag säger som Mireille: Und der Wind wird ewig singen. Modevinden, och alla andra vindar.
:)
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar