Den småkliar. Den är gjord i Korea. Den får mig att kallsvettas när jag försöker röra mig i mer än maklig takt. Den är tillverkad av 100 % akryl. 100 procent miljöovänlig syntet. Men. I vilket fall så gillar jag den! Pastell. Svart och vit. Babyblå och gulligull-rosa. Med små pikanta inslag av mintgrön. Tycker särskilt om det retrorätta mönstret runt midjan (lyckades inte riktigt fånga det, på grund av att jag inte fattar hur stor min byst faktiskt är. Kameran nådde liksom aldrig ända ner dit...) Det går att skymta en krans av pastelliga snörosor runt halsen i alla fall. Som lite midjekompensation. Femton kronor kostade den, tröjan som når ända ner över rumpan. I en välgörenhetsbutik. Var annars?
Blåsten har sina fördelar. Av vindens skördar går det att skapa vintage-snygga saker. Som en enkel krans. När vi promenerade på kyrkogården förra veckan hade vindhastigheten saktat in, men på marken nedanför alla björkarna låg långa, vackra kvistar kvar, som bevis på hur mycket det hade blåst. Tycker så mycket om de sirliga, mörkbruna grenarna, som nästan tonar mot svart. Extra fint blir det; om det hänger kvar ett löv eller ett övervintrat hänge någonstans.
Gjorde det enkelt för mig (som vanligt då ;) och snurrade de långa, lätta, böjliga grenarna till en rund ring. Sedan letade jag fram en slinga med färgglada kulor på elastisk tråd - typiskt sådant pynt som går att hitta i second handvärlden mitt i sommaren eller så. Tvinnade kulslingan runt riset och saken var kvist! Tycker det är fint när känslan runt naturpyntet förblir lite slarvig. Lite yvig.
Kransen ska hänga i köksfönstret, snörosorna ska få värma midjan, och alla ögon ska förstås tindra.
Hoppas att ni har det bra, så här dan före. Stressa inte ihjäl er bara.
:)
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar