Vet inte hur det är hos er, men här hemma dyker det upp en del konstigheter i postlådan. Som förra veckan, då bjöds det in till en utställning om konstnärlig korv (i ärlighetens namn vet jag inte mer än så, har inte hunnit kolla upp om det kan vara något att hänga i julgranen...) och så fick jag en tvål skickad till mig, mot min vilja. Varför envisas vissa tidningar med att skicka prenumerationsbonusar, som man inte har bett om? Eller ens vill ha. Fina tvålen. Fina, välluktande tvålen. Javisst. Bra tänkt, men det blir så fel när man är överkänslig mot dofter. Dessutom hade hela paketet gått sönder i leveransen, så det rann. Den flytande tvålen flödade - bokstavligen - in i hemmet.
Nåväl. Det händer att det dyker upp en del riktiga viktigheter också. Viktiga påminnelser. Som inbjudan till att vara med och uppmärksamma Förintelsens Minnesdag, nu på onsdag, 27 januari. Här i Borås ägnas hela eftermiddagen och kvällen åt att minnas och reflektera. Utställningar, och annat viktigt, uppmanar oss till att fundera över hur vi rör oss framåt härifrån. Framåt kan vi aldrig komma, utan att snegla bakåt, det är jag övertygad om. Men ingen mår förstås bra av att gå runt med ständig nackspärr.
Sörj inte lidandet - välkomna livet! Så heter boken, och föreläsningen, av Berith Kalander. Hennes mamma - Hanna Brezinska, fånge Z - 4517, överlevde. Om det berättar dottern nu. Hon berättar om sin mammas livsgnista. En gnista, som vägrade slockna. En gnista, som banade väg för nya generationer.
På onsdag hoppas jag kunna förlägga lite jobbtid till biblioteket, så att jag sedan kan gå på ovan nämnda föreläsning klockan 13.30 på Stadsteaterns Stora Scen.
:)
/helena
ps Hos Forum för levande historia, kan du läsa kalendariet för Förintelsens Minnesdag. Kanske händer det något just där du bor. Något du borde uppmärksamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar