Han stod i hallen, hade precis kommit in. Michelingubbe-jackan var fortfarande på. Näsan småröd. Och mössan med renarna (eller om det är hjortar?) gjorde att han inte riktigt hörde vad jag sa:
- Jag har ätit upp ytterdörren. Nu funderar jag på att glufsa i mig en hel gavel. Men det finns en liten bit skorsten kvar, om du vill ha.
Han sa va? Och sedan tack, det var vänligt av dig att spara den. Och så himlade han så där med ögonen som han är så himla bra på.
Kul i jul. Kul efter jul. Vi hittade inte rätt takpannor, och så var det visst något med murbrukets konsistens.
Vi hann aldrig bygga vårt lilla modulhus. Eller som mannen formulerade det; se rubriken.
Tror jag ska hugga in på en bit tak här strax, det luktar kaffe från köket nu. Högt i tak, nästan jämt här. Eller om det var lågt...
:)
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar