Hej vänner! Nej, jag har inte övergivit er, och nej, jag har inte förfrusit benen och tvingats amputera bort dem. Även om det nästan kändes så, i den dragiga, ej vinterbonade, loppislokalen i torsdags. Men sedan dess har det ju hunnit rinna lite vatten under broarna. Och lite varmvatten ur kranarna. Ja, temperaturen har överlag hunnit stiga. I kroppen. I knoppen. Och i naturen - åtminstone på mina, ganska sydliga, breddgrader.
På torsdagsloppisen kammade vi, i stort sett, noll. Även om jag spanade in ett par småintressanta ljusstakar - får väl se om de finns kvar, och känns lika lockande, nästa gång jag hinner åka dit.
Nu i helgen däremot, fann jag denna Kärnkaffe-burk. Hur fin som helst. Grön och skön och precis lagom rostig. Tio kronor, hos Röda Korset. Som hittat. Och mannen hittade en pin. En riktig eviga-kvinnor-pin, om ni frågar mig. Med bahytt på huvudet och allt. (Ser ni det lilla kvinnoansiktet i snön, till höger om burken?)
:)
/helena
ps Pittoresk, så vill jag kalla den lilla staden vi besökte i lördags. Hälsingborg står det ju på plåtburken, men det var i en betydligt mindre stad än Helsingborg vi var. En stad som ligger nära, men ändå kan det bli långt mellan turerna dit. Lite synd, för den är så söt, staden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar