Det är något med hur den blåa färgen står ut mot de andra, tänker jag, med hakan i handen, när jag försöker analysera varför jag tycker så mycket om den.
Förutom det uppenbara då förstås; att det är ett väl utfört hantverk. Titta bara på de små pärlorna! Ett typiskt sådant hantverk som historiens kvinnokraft låtit vila i knät, medan de tänkt på annat. Den berömda simultanförmågan, ni vet.
Det är min farmor Sigrid som har broderat den, eller om det möjligtvis är pappas faster Hilda som varit framme med nålen här? Hur som helst, den är min nu, fick den av pappa i en slags nyårspresent. Det är min tur - tur var ordet! - att få äran att ha den hos mig. Ett tag. En stund. Ett steg på vägen. Ett steg i rakt nedstigande led. Rakt och rakt. Krokiga är ju historiens vägar lite här och var, vetja.
:)
/helena
ps När jag en gång för alla skulle slå upp hursomhelst i Svensk Ordbok (SAOB), insåg jag - än en gång - hur oändligt många roliga ord det finns. Denna gången fastnade jag i "hundblick" och "huskors". Hur som helst. Det går bra vilket som; ihop eller isär. Anyway. Any way.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar