För någon vecka sedan letade jag igenom mina fotomappar efter ett lämpligt motiv att göra ett speciellt kort till Mor av. Då hittade jag det här på mannen.
Sen sommar förra året. Renfanan gul som den mogna solen. Blå second handshoppad skjorta. Den västtyska vasen med stiliserade fåglar och mystiska tecken. Allt är randigt i den gamla vaktkuren, som numera står pensionerad i en rondell. Bilarna körde nära intill. Några vevade ner sina rutor, en och annan vinkade och hejade på, när vi fotade mitt i cirkulationsplatsen.
Kulhålet till vänster, det som åtminstone ser ut att kunna vara ett kulhål, minner på något sätt om "fornstora dar". Dagar i historien vi inte alltid är så stolta över. När dåtidens maktfullkomliga män skövlade och lade under sig, allt de kom över. Men vi kommer inte ifrån vår bakgrund, vi kan bara dra lärdom och gå vidare. Gör om gör rätt. Eller framför allt gör bättre. Gör så gott Du kan, där Du står och går och lever och verkar.
Lite så tänker jag. Och att jag är stolt över vårt land. Att vi oftast gör vårt bästa för att finnas här för varandra, för både nya och gamla medborgare. OCH för andra runt om i världen. Att vi tycker om blandningen av smaker och dofter och färger och åsikter. Även om vi, naturligtvis, alltid kan bli lite bättre. Lite bättre på att försöka förstå varandra. Bättre på att tänka "vi", istället för "vi" och "dem".
Med de, smått kvasifilosofiska, tankarna vill jag önska er alla en fin start på denna långa och alldeles särskilt blågula helg!
:)
/helena
ps Här kan ni se fler foton från vaktkuren, i lite naturligare färgskala.
pps Och om någon undrar om Mor "bara" fick ett kort på sin dag så är svaret nej. Hon blev ju den lyckliga ägaren till den här vackra krukan också, även om hon fick den lite i förskott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar