Tiden jag började. Och antalet ni får se.

Som jag har längtat, efter att bara ta bilder. En massa bilder. Och sedan låta dem få tala för sig själva.

Så nu ska jag göra det.

Inget prat om skulpturbiennaler och den kommande Pride-festivalen. Inga länkar till någonting.

Inte ett ord. Bara vara alldeles tyst.

Inte minsta citat ur Moa Martinsons "Kvinnor och Äppelträd". Inget tjat om fina saker från Röda Korsets second hand i Fristad. Inget om den randiga skjortan. Och absolut inget om den gamla tallriken. Bara låta hästarna vänta ut regnet.

Och det var lätt att hålla tyst en dag som den här, när staden och dess närmaste omgivningar visade upp sitt sommarlättaste leende. Trots regnet. Eller på grund av det? Då ville man inte störa, inte i onödan. Bara ta ett par bilder till.

:)
/helena