Är det en ryttarinna?

Det finns två skäl till det här inlägget. Nej, tre. Men vi väntar lite med det tredje. Det första skälet är en kvinna. Det andra skälet är troligen också en kvinna.

Den här statyetten, rostig och skön. Med hästhuvudet stolt nerböjt. Har alltid tänkt på den tunga pjäsen som "något asiatiskt". En gammal souvenir kanske. En krigare. En riddare. En samuraj.

Så plötsligt en dag började jag betrakta den annorlunda.

Det där kanske inte är någon hjälmliknande huvudbonad, det kanske är en stor, svallande hårman? Och vad är det där som putar ut egentligen? Det kanske inte är en skyddande rustning, det kanske är...bröst?

Det kanske inte är en krigare, det kanske är en kvinna. En person som fick kriga för sin självklara rätt att bryta ut från leden. Kriga för sina självklara mänskliga rättigheter. En kvinna. En rytarinna. Två gånger fick jag korrigera stavningen på ryttarinna, det fick mig att börja tro att det kanske var meningen att jag skulle skriva just rytarinna, med ett t. För att markera att det här var någon som var tvungen att ryta i för att göra sin röst hörd. En kvinna.

"Det bästa sättet att spara på jordens resurser är att använda det som redan finns"

De kloka orden kommer från Anna Lidström.

Läs om årets miljömedvetna, engagerade, kunniga, mode-modiga och oerhört spännande Second Hand Profil här hos Erikshjälpen!

Själv har jag mer och mer börjat vrida och vända på det jag redan har. Självklart fortsätter jakten. Jakten på äventyret som väntar på mig i nästa second hand-hylla, i nästa gott-och-blandat-låda, runt nästa vintagehörn. Men jag tittar också mer och mer noggrant på sakerna som redan finns runtomkring mig. Skärskådar dem. Håller dem nära. Nära mitt bultande vintage-hjärtat. Hittar nya användningsområden åt dem. Uppfinner nya sammanhang där de får glänsa. Letar/finner oupptäckta kombinationer.

En överlevande del av ett gammalt stilfullt skrivställ är vad det är. Det är inte "bara" någon random staty, det är en fantasifull utsmyckning ovanför själva stället där bläckhornet ska stå, där pennan ska vila.

Nu har jag vänt den här sidan in mot bokhyllan, och plötsligt ser jag allt i ett annat ljus. Andra sidan glänser och skimrar som guld. Det bara måste vara en kvinna!

Anna Lidström intervjuades även i Borås Tidning, i deras nyligen utkomna Hus & Hem-bilaga. Där fick hon bland annat frågan angående sina fem bästa loppisfynd. Och precis som jag har hon både saker som följt med henne länge, länge och annat som knappt hunnit packas upp från senaste loppisbesöket. Det får mig att börja tänka - skulle JAG ens klara av att lista upp fem favoriter? Känns tveksamt. Favoriterna skiftar med humör och säsong. Och med rum. När jag går från ett rum till ett annat, kan jag hinna tänka många, många gånger: "Det där är min allra, allra finaste sak!". Just nu är det nog ryttarinnan. Eller den gudomliga Greta. Eller det där alldeles speciella som jag fann på Röda Korsets second hand häromdan...

:)
/helena

ps Den 8 maj får Anna Lidström mottaga sitt pris, här i Borås, i Erikshjälpens butik. Anmäl dig till en kväll med stylingtips och VIP-shopping med hjälp av pristagaren själv.

pps Det tredje skälet då? Världscupfinalen i ridsport förstås. Den pågår as we speak. I Paris. Missa inte det. Ikväll går den andra delfinalen i hoppning av stapeln (och på söndag de sista två delfinalerna) och jag kan förstås inte låta bli att heja på alla - hästarna. Och ja, jag vet att det egentligen heter ryttare. Oavsett kön.