Mannen jobbar med låttexter. Jag försöker komma igång med att renskriva en del av den senaste tidens textmaterial. Men, som vanligt går det lättare att göra det som egentligen inte står på dagordningen just nu... Därför får ni ett litet smakprov från platsen jag fotade på igår. Tyckte så mycket om den här taknocks-utsmyckningen - eller vad det kan tänkas kallas. Gillar att blomsterurnan sträcker sig så lustfyllt mot ljuset.
Ett par bilder till, ska jag redigera, innan jag faktiskt börjar skriva. Loppisbesöket igår gav förresten napp. Kvinnligt napp. Något vackert bedagat och spännande historiskt. Precis som platsen vi valde ut för att föreviga det på.
- Hur kan jag vara så bra på det jag gör, mamma? Jag menar, jag går ju mest runt och kisar hela tiden. Ser sällan sanningen rakt i vitögat.
- Jag tror det är för att du vågar blunda vid rätt tillfälle. Med rätt öga. Dessutom oftast med den viktiga glimten kvar.
Där fick ni ett litet, litet smakprov ur det jag håller på att skriva. Det som jag en aning storvulet - och smått hybrisaktigt - fortfarande kallar för Pjäsen med stort P.
Ytterligare ett stycke ur hobbyprojektet "Spår i gräset", ligger också i renskrivningshögen. Kanske hinner jag fixa det redan i helgen?
Aha, nu spelar han visst spel - mannen. Hm. Innebär det att han redan är klar med sitt?! Och jag som knappt har hunnit börja!
Men jag har i alla fall gjort det viktigaste: Betraktat den ständigt skiftande himlen. Från grå till vit till ljust, ljust blå till vit till grå igen. Och önskat er en riktigt fin start på helgen!
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar