Faces places

"Slumpen är min bästa hjälpreda." Så sa hon - Agnès Varda. Fast på franska då. Och jag föll pladask för denna konstnär - filmare framförallt - som jag skam tillsägandes måste erkänna att jag inte hade hört talas om innan jag såg Faces Places (2017). Visages Villages, låter förstås mycket mer poetiskt, som det mesta på det franska språket.

I filmen skildras när Agnes och JR åker runt på den franska landsbygden för att träffa så kallat vanligt folk och lära känna deras liv och historia. Lära känna dem tillräckligt mycket för att kunna presentera dem i kolossalformat. Stora, spännande väggporträtt. Äsch, jag citerar mer eller mindre rakt av från beskrivningen jag hittade hos SVT istället (så att ni verkligen förstår att ni måste se filmen, om ni inte redan har gjort det):

"Agnès Varda, en av de ledande personerna inom filmrörelsen den franska nya vågen, och den hyllade franska fotografen och konstnären JR har tillsammans varit med och skapat denna prisbelönta dokumentär och roadmovie. Båda delar en livslång passion för bilder och hur de skapas, visas och delas. I filmen reser de runt på den franska landsbygden. De möter lokalbefolkningen, lyssnar på deras berättelser och skapar därefter stora porträtt av dem. Samtidigt utvecklas en varm och oväntad vänskap mellan de två konstnärerna."

Se filmen! Säger jag bara.

För hårets skull. Och för ögonen. Och fåret, förlåt geten med - MED - horn. För Ponys skull, för hans visdomsord. För kvinnan som bor ensam kvar i de övergivna gruvarbetarkvarteren. För fruarna på slutet. För solrosorna. För fabriken. För mannen som lånade ut sin mammas bröllopsparasoll - som pricken över i. För kyrkklockorna som kallas Larmklockan, Damernas, Fröknarnas och Humlan.

För att den konstnärliga glöden kommer värma ditt hjärta!

<3
/helena

ps På SVT Play kan man se Faces Places ett tag till, om man vill. Där finns också en dokumentär om fotografen och street art-stjärnan JR (som jag inte har hunnit se ännu): JR - porträtt som vapen.

pps Var bara tvungen att länka till den här läckra bilden från årets Oscarsgala, där den osannolikt omaka, men ack så vackra konstnärsduon visade upp sig.