Sagor för barn...

"... En dag sa Vår Herre till sin fru:

'Hör du Elvira, det är nånting alldeles förskräckligt vad människorna pratar och pratar och pratar i ett kör. Jag tycker det har blivit ännu värre på sista tiden med allt meningslöst pladdrande. För en sån som mej som ser allt och hör allt är det faktiskt lite smått irriterande, får jag säga.'

'Nu ska du inte vara dum, Karl-Ragnar', sa Vår Herres hustru. 'En liten pratstund då och då kan du väl unna de stackars människorna.'

'Pratstunda mig hit och pratstunda mig dit', sa Vår Herre, 'men nu får det bli ett slut på detta evinnerliga babblande. Jag tror ta mej håken att jag ska ta och ransonera orden för dom lite granna. '

'Då får du allt vara så god och hålla dej till ditt manfolk då', fräste Vår Herres hustru. 'Mina fruntimmer ger du dej inte på, kom det ihåg!'

'Jaja, Elvira, låt oss för all del inte ha något långt gräl om denna sak', sa Vår Herre fridsamt. 'Om alla herrar blir lite tystare så blir det väl något bättre i alla fall.'

Vår Herre satte sig ner och tänkte.

'Nu ska jag inte vara njugg utan tvärtom riktigt frikostig', tänkte han. 'Jag ska ge dom tiotusen ord om dan, det ska väl för sjutton gubbar räcka åt dom. Få se nu, det blir tre miljoner sexhundrafemti tusen ord om året... jag tror jag struntar i extra tilldelning för skottår, den dan kan dom väl i fridens namn hålla käften... och så en sjutti åtti år så där... tja, om jag drämmer till med att ge dom hundra miljoner ord var, räknat från födelsen, så har dom i alla fall god marginal för en hel del dösnack också.'

Vår Herre utfärdade ett cirkulär med denna innebörd till alla manliga människor. Däri meddelades också att varje gång någon passerade ett jämt miljontal ord så skulle det ringa liksom en liten klocka i örat på vederbörande. Och när någons ordranson var nästan slut och det bara var tio ord kvar skulle klockan ringa med korta signaler under en minut.

Det visade sig att Vår Herre räknat rätt, som alltid. Själva vetskapen om att ordförrådet var ransonerat gjorde att många av de talföraste herrarna på jorden satte sig ner och tänkte efter en stund var gång det ringde i öronen. Kanske har jag sagt för mycket, tänkte de. Kanske ska jag ta och tänka lite mer och prata lite mindre. Och så tänkte de efter en stund innan de sa något i fortsättningen. Till sin glädje märkte de att deras tal därigenom blev mera sammanhängande och intressant att lyssna till, och de hade stor framgång i livet tack vare Vår Herres visa beslut.

Hittills är det bara tre personer som har gjort slut på alla sina hundra miljoner ord.

Den första var en prästman som under många tjänsteår lagt ut skriften i så enastående långa predikningar att det ringde i öronen på honom titt och tätt. ..."

"... Den andre i ordningen att drabbas av Vår Herres ordransonering var en PR-man i tvättmedelsbranschen. ..."

"... Nu undrar ni förstås vem den tredje mannen kan vara som gjorde slut på sina hundra miljoner ord. Jo, det ska jag säga er, att det var allt en politiker det. Han lade ut texten och svängde sig och for ut i anklagelser och småljög och domderade så till den milda grad att innan han ens var femti år gammal hade det ringt i hans öron nittionio gånger.

Och nu stundade det till val, och den här politikern satt kring ett bord i sällskap med sex politiska motståndare och en radiochef, för nu skulle det minsann bli TV-debatt.

Den här politikern jag talar om tittade stint in i TV-kameran och sa på sin noggrant uppmätta tid elvatusenfemhundrasextitre ord varav vi på måfå kan plocka ut trygghet, alla, folkpension, ni ljuger, levnadsstandard, sammansvärjning, väljarna vill veta, folkpension, dumheter, planering, 1956, fonderna, vanliga människor, låglönegrupper, förtroende och folkpension.

När det var dags för slutappell ringde det små korta signaler i den här politikerns öron. Då blev han så paff så han sa till hela folket alldeles spontant:

'Jag har pratat så mycket strunt så jag håller käften.'

Tack vare denna slutappell blev den här politikern vald till statsminister och regerade sedan i många år.

Eftersom han inte längre kunde ägna en massa tid åt att prata omkull väljarna så hade han istället hela dagarna på sig till att tänka lite grann och uträtta en massa saker, så han blev allt den bästa statsminister som detta land någonsin haft, som det stod i partiets årsbok. 

Och är han inte död så regerar han väl än. ..."

/från "Sagan om den stora ordransoneringen"
ur "Tage Danielssons Sagor för barn över 18 år"
med många teckningar av Per Åhlin
Tage Danielsson 1964
(min version är tryckt i Finland 1993
och utgiven av Wahlström & Widstrand, Stockholm)




:)
/helena

ps Vill ni läsa fler långa, lååånga och underbart bra citat så tycker jag att ni ska läsa Karin Boye här. Och göra ett nytt försök med mannens småkrångliga korsord där samtidigt då också kanske?