Mildsint. Ordkalops.

- Du sitter väl inte där och leker med maten, fortfarande?
- Jo, det gör jag. Jum, liksom.

Nu är det ju är ingen som ställt frågan, men om någon skulle gjort det, hade jag säkert svarat så.

Ytterligare en bild i Lek med maten-serien. Ett inlägg i den pågående köttdebatten, kan man väl säga.

Måste erkänna att jag älskar kött. Ohejdat och vildsint. Passionerat nästan. Skämskudde på det. Beundrar verkligen vegetarianernas matlagningskonster. Jag försöker skärpa mig. Vi försöker skärpa oss. Köper biffar gjorda på linser och så, ibland. Äter fisk som inte är utrotningshotad. Köper fiskburgare på snabbmatshaket, ibland.

Mycket frukt och grönsaker har vi i och för sig alltid försökt äta. Det går i perioder. Morötter och vitkål är bäst nu. Och äpplen. Lätta att hitta lokalodlade, åtminstone efter en så kallad normalvarm sommar...

Det viktigaste är väl som vanligt att försöka göra något, istället för inget. Förändra något litet. Försöka tänka en lagom stor bit utanför kött-boxen, ibland.

Sa jag att vi åt rostbiff till middag? Förlåt.

:)
/helena

ps Lovade mannen att mildsint skulle få plats i dagens text. För att det känns som ett bortglömt ord. För att det låter fint. Ligger bra i munnen, på något sätt. Mjukt och fint. Mild till sinnelaget. Det har tydligen funnits sådana rara personer ända sedan 1600-talet. Och mildögd. Vem vill inte bli sedd av någon som är mildögd?