Tunga fynd, lätta steg

Vi tog en tur på landet igen. Till Gustaf Tenggrens barndomstrakter.

Bestämde oss alltså för att stanna på en av alla de där platserna som man oftast bara åker förbi.

Bara stanna upp lite. Andas in och ut och in igen.

Och gräset har blivit så grönt igen, hör ni! Tala om återhämtningsförmåga.

Det var egentligen ett speciellt hus jag ville besöka - en husfasad jag ville studera lite närmare - och försöka bevara på den mer permanenta näthinnan.

Det här huset närmare bestämt. Det här fönstret.

Inte det här, även om det också var snyggt.

Men tiden är ju så kort nu. Ljuset så flyktigt och ens sommar-jag så bortskämt, så man står och suckar vid klockan åtta - att snart är det snygga kvällsljuset borta. Blott stjärnorna lyser sedan (om inte himlen är täckt av det tjockaste grå molntäcke den kunde hitta, vill säga). Som om stjärnor alls kunde vara något som man kunde beskriva med ordet blott. Not!

Snipp, snapp och jag fick min bild till slut. Bilder faktiskt, i pluralis. Hej och tack för oss, sa vi och vände kosan hemåt igen. Kvällssemestern var över, för den här gången.

:)
/helena

ps Tunga, smarta fynd gjordes på vägen. Vi stannade till i Fristad, gick in på Röda Korsets second hand och hittade något som jag tror var ett smart - bokstavligen! - fynd. Återstår att se. Tungt att bära hem, var det i alla fall. Berättar säkert mer om detta fynd en annan gång.