I söndags lade mannen ner en koala. Jag la ett kid. Kände mig faktiskt frusen för första gången på länge (har förresten precis diskat ur diverse ljushållare, börjar ju så smått bli dags att fylla på med nya ljus), så jag la frusen. Och diktare. Diktare och blända. Blända känns som ett så typiskt poet-ord. Mannen la maxim.
Vi fotar alla våra Scrabble-omgångar. Därför vet jag att jag lärde mig ordet serval häromsistens. Tror att det är någon typ av katt. Och ginstkatt. Hade ingen aning om att det fanns ett kattdjur som kallas så - innan det hamnade mitt på den rödgröna spelplanen. Ozeloten är ju annars en klar favorit. Så att man blir av med det smått irriterande lilla z:at utan att behöva lägga typ zen varje gång. Eftersom spelrävsränderna aldrig riktigt går ur, händer det naturligtvis att en och annan zebra kliver ut på Scrabble-savannen.
Under vår ledighet har vi spelat mycket och ofta. En dag, när vi inte orkade göra något vettigt alls, tog vi ett maraton. Sju omgångar ordkrig på mindre än sju timmar! Tror faktiskt att just ordet ordkrig blev med den dagen. Det enda krig som får många tryck på min gilla-knapp.
Minns ni att jag köpte ett originalförpackat bäddset för bäbisar på årets sommarloppis? Det var - är! - ju så himla urgulligt. Djurgulligt!
Påslakanet används som örngott till en stor kudde och det lilla örngottet ska användas som ny förvaring åt bokstavsbrickorna, i spelet jag snackar så mycket om, är det tänkt. Vet inte hur många olika sorters påsar, miniväskor och annat smått och gott, som har använts att lägga allt från A till Ö i. Många, många genom åren. Nu är det äntligen dags för något som går att tvätta ordentligt. Återanvändning i kubik liksom. Ska kanske hitta ett snyggt snöre att försluta med också. Men vänta nu, snöre var det ja!
Bättre en räv på spelplanen än en bakom örat. Eller nä.
:)
/helena
ps Annars funderar jag på om det inte borde gå att använda de där kraftiga krokarna som aldrig har gjort någon egentlig nytta. De har mest suttit där i hörnet och tagit ful plats. Nu funderar jag på om det inte borde gå att hänga upp en tavla på det viset. Mitt över ett hörn. Kanske blir det knasigt? Eller kul. Eller så hänger jag upp en ljusslinga där istället. Skönt med en upplyst hösttillvaro. Särskilt hörnen, behöver ju belysas. Nu och alltid. Särskilt i valtider. Annars växer de inte så rara trollen. Men det är ju en helt annan historia.
Och så var det där konstiga skåpet då... Som står och väntar på åtgärd. Åtgärder. Skåpet, som är ett sådant osannolikt återanvändnings-"fynd". Skåpet som är som en hel berättelse i sig självt. Förmodligen får det bli en hel berättelse senare. När det har rengjorts och kommit på plats, vill säga. Vilket kan bli imorgon eller på lördag eller i oktober eller på julafton. Eller när som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar