Bibi! Gunnar. Och en Luring.

Berit Elisabet. Hade ni koll på det? Att Bibi hette så, egentligen, från början? Nej, inte jag heller. Jag hade inte ens full koll på att jag måste sett henne spela live en gång i tiden. För när jag läser igenom hennes långa, gedigna karriär hittar jag Vintersagan där, 1994. Och då var vi där, på Dramaten, mannen och jag. Jag minns det knappt, men ändå minns jag vissa bitar glasklart. Men Bibi minns jag inte, hur det nu är möjligt?! För hon känns som en av de där allra mest oförglömliga.

En lång rad filmer medverkade hon också i, mest här hemma, men även "over there". "...så klarögd och balanserad...", står det i min fotobok från Bra Böcker. I den finns bilden på Bibi och 128 andra svenskar.

129 svenskar, står det på titelbladet. Och jag undrar varför jag sparade just den här boken. Boken som säkerligen kommer från en blandad boklåda inropad på en lösöres- och/eller dödsboauktion. En låda full med tankegods från någons samlade läsande liv. Från någons bokhylla. Någons inhämtade kunskap. Någons faktatörst och underhållningströst.

Benno Movin-Hermes har tagit porträtten i min bok märkt av/med året 1978. Och Karl Anders Adrup har skrivit de kåserande faktaorden.

Det första jag undrar när jag hittar boken i bokhyllan är hur urvalet gick till. Det förklaras så snart jag börjar läsa - med hjälp av fotografens öga. Det är porträtten som är själva anledningen till bokens uppkomst. Benno Movin-Hermes var tydligen en pionjär inom en viss typ av färgfotografi, och de här suggestiva fotona är exempel på hans speciella teknik och konst. Jag gillar verkligen hur han matchat Bibis ögon med bakgrunden.

Många gubbar blir det. Många gubbar jag känner igen från min barndom. Många som jag inte känner igen. Många politiker. En hel del kulturella personligheter. Och så en och annan dam. Några kvinnor. Faktiskt fler än jag väntade mig. Sagotant Astrid, förstås. Skönsjungande Birgit N. Några för mig helt okända namn. Några bekanta. Bästa Bibi, och någon annan avgudad kvinnlig skådespelare. Skådespelerska, som man sa då. Och så Silvia. Och några andra, som jag ska läsa mer om senare.

Vilka skulle komma med idag? Om en sådan bok skulle göras nu? Hur skulle urvalet göras? Om det inte i första hand baserades på en fotografs porträtt, utan på något helt annat? På kändisstatus. Eller på livsgärning. På de avtryck någon har satt på sin samtid.

Jonas och Mark, måste ju bara komma med. Och Lill-Babs. Och Kodjo. Och Anna Lindh. Och Victoria.

Vilka skulle Du vilja se i en sådan bok? Vilka svenskar tycker Du utmärker sig? Och då tänker jag en aning bortanför de som är allra mest i ropet just precis nu? Om Du tänker efter en god stund, vilka skulle då komma med?

Världsmiljödagen, en viktig dag den här veckan. Ytterligare en påminnelse om att vi måste kämpa vidare för klimatets skull. Kämpa med att begränsa våra nyinköp. Kämpa på med vår sopsortering. Kämpa med vår kämpaglöd, inte hemfalla åt tankar på att det inte spelar någon roll vad vi gör, när så många andra skiter i att göra något. Alla bäckar små, ni vet. Och teskedsordens princip. Om alla bara bär en tesked av ansvaret på sina axlar, så ska det nog gå. Viktigt att försöka vara en förebild i alla fall. I världen. Och i vardagen.

Bibi. Bibi Anderssson (titta på den underbara bilden på henne på Wiki.!). Det här är ett inlägg tillägnat Bibi. Och till alla andra som gör sitt bästa för att bjuda på det bästa de har - sig själva.

<3
/helena

ps Annars då? Jo. Jag har lyssnat på en Luring. Och "tvingat" mannen att ta med ännu en småklurig låt av Stefan Demert i sin svällande, blandade repertoar. Kul, kul. Hör bara:

Meteorologen är en luring ja en riktig luring... Ritar upp en sol över platsen där du bor Nästa dag står vattnet över dina skor...

Politikern är en luring... Guld och gröna skogar ska det bli när han får makt När valet sen är över har han glömt vad han har sagt...

Lyssna på alla verserna i Luring här. Låten kommer från Demerts debutalbum, som gavs ut samma år som jag föddes... Gamla grejer, det där...

Och så har jag sett ännu en upplysande K Special. Önskar att jag hann se dem alla. Den här gången handlade det om någons åttiotal. Om tiden som ledde fram till protesterna som ledde fram till något av det mest fruktansvärda som har hänt i så kallad modern tid. Om unga människors kamp för (konstnärlig) frihet. Om hur brännbar konsten kan vara. SKA vara. Och hur viktigt det är att konsten får växa och frodas i just frihet.

pps GN, står det under mina två små fat. Prunkande vintage-blommor signerade Rörstrand och Gunnar Nylund.