Himmel alltså, så blå den är - himlen. Och molntussarna som studsar fram på den sedan då, de får mig att vilja nynna på Bob Hund hela tiden. Cha-la-la-lilla-molntuss. Eller ska det vara sha-la-la? Hur som, himlen är på sitt bästa humör, och molntussarna också.
Blev så full i skratt när jag såg att julkulorna hänger kvar där uppe, men de matchar ju så bra, det blir liksom kamouflage. Och kanske får de stanna kvar ett tag till. Över påsk eller så. Eller till midsommar. Blågula midsommar-julkulor, det har ni väl hört talas om? Inte? ;)
Bra att jag inte fick för mig att rama in potatismjölsförpackningen till jul, bara för att den är röd och grön och så. Det hade ju inte varit så kul nu, menar jag. Nu känns det extra bra att pärlhyacinterna signerade Jane sitter kvar där bakom glas och ram. De kom upp där förra året, men de är ju perenna, vet ja!
Nu går vi mot pärlsocker-tider igen, förlåt, mot pärlhyacint-tider. Pärlhyacint-tider blir det, vad det lider. Nä, nu får jag visst sluta innan det blir ännu mer uppenbart att jag inte har något annat att säga idag än:
Sköt om er.
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar