High 5! vintage - Bevingad körsbärsblom

Det är så ljust utanför att jag nästan inte ser att redigera bilder, men det får gå. Har fixat lite bildmaterial framåt, och nu stannar jag till här en stund. Hos er. Tänkte att vi skulle ta oss tid att njuta av allt som alltid står i blom. Sådant som blommar oavsett årstid.

Se fjärilens ådring, likt bladverkets.

Och låt oss, än en gång, förundras över hur saker åldras med behag. Kärleken till de rostiga tingen, som aldrig rostar.

Vilket överdåd av keramiska blommor! Bara att buga sig underdånigt. Nästan så att naturen själv inte kan göra det bättre. Nästan.

Hade nästan glömt de här, ullsaxarna. Trodde det var två, i den där sönderslitna plastpåsen som de låg i, men de var fyra. Ropade in dem i en mixad låda på auktion en gång. Nu fick de äntligen komma fram. De får väl påminna oss om får. Hehe. Får och vår hör ju ihop. Får och vår och påsk och lite så.

 Vi tar väl en femhövdad snabbgenomgång på det? Ja, det gör vi!

1. Aimo. Signaturen, med verklig betoning på natur den här gången. Aimo har tillverkat keramiktavlan med de mytomspunna körsbärsblommorna. Så ljuvlig!
2. En vas. Bara en enkel vas helt enkelt. Minns inte ens varifrån den kommer. Det är bara en vas. Och det kan vara precis det man behöver ibland.
3. Den bevingade broschen. Flög väl in i hemmet via något vintage-sammanhang förstås. Ni har säkert sett den fladdra förbi både en och annan gång förut. En favorit med stort F.
4. Får jag lov att presentera en gammal, välanvänd fårsax?
5. Får jag lov att presentera den andra också? (Nu visade det ju sig visserligen att det var fyra. Så kan det gå. Jag är inte så ledsen för det faktiskt.)

Tänkte faktiskt låta en av ullsaxarna få en mer framskjuten plats än i den sladdriga, gamla plastpåsen snart. Kanske till och med två? 

<3
/helena

ps Jag har inte mindre än ytterligare fyra High 5! vintage på gång. Puh. Vi får väl se vad jag hinner med den närmaste tiden. En del annat är också på väg in, för er som tycker om variation. Någon pryl här. Någon skrivövning där. Och förmodligen en hel del annat.

High 5! vintage - Fred & lite krig

Vi börjar bakifrån. Varför inte, liksom? Så mycket här i världen verkar ju bakvänt på något sätt. Men här och nu gör vi det av ren glädje. Glädje över tingens ordning. Tingens vackra detaljer. En fjäder i hatten till den som skapat...

...duvan i porslin. Och en pokal till den som fixat det fina, fiffiga högst uppe på den lilla, guldglänsande vasen.

Vad är då det här för förening av saker och ting. Hur kommer det sig att de kamperar tillsammans? Vilket är temat bakom?

Jo, det handlar om mitt favoritprogram. Är det någon som kan gissa? Jag gissar att flera av er har förstått, sedan länge, att jag älskar - ÄLSKAR - Antiques Road Trip. Serien som är lika puttrig som de klassiska bilarna de cruisar runt i. Genom den mest idylliska delen av den brittiska landsbygden far de. På jakt. Efter mer eller mindre antika ting. En hel del vintage blir det ju också förstås.

Mina två små mässing-vaser får tråkigt nog symbolisera det tråkiga inslaget här - krigen. Krigen har lämnat mycket efter sig i Storbritannien. Mycket hemskt. Men också många saker som vittnar om människans ständiga längtan efter att uttrycka sig kreativt.

En kreativitet som kommer/kom till olika uttryck. Till exempel genom viktiga, revolutionerande uppfinningar och landvinningar. Eller genom sakerna, som exempelvis allt som tillverkats med hjälp av överblivet material. Krigsmaterial. Vi talar om bomber och framförallt granater här. Om överblivna hylsor och metalldelar. Det som de, fritt översatt, ofta kallar för skyttegravskonst.

Tänk att han, som tyckte att vi skulle försöka ge freden en chans, själv blev skjuten. Ironin och tragiken i det går aldrig riktigt att greppa.

Minns ni fotoprintet jag fick i födelsedagspresent av mannen förra året? Det är så kul. För att John Lennon verkar slåss med någon här. Förmodligen bara på skoj, men ändå. Älskar miljön de vistas i - John och hans låtsade antagonist. Känns som ett vardagsrum. Gillar detaljerna, som vanligt. Lampan med svarvad fot. Knapparna i skinnsoffan. Smulor och sladdar på golvet. Tror det är en dansk klassiker som skymtar i hörnet - Ägget. De snirkliga glaspartierna, som minner om svunna dagar, runt början av 1900.

1. Den svagt lilatonade träramen som jag hittade på Myrorna för ett par år sedan. 
2. Den matchar näbben på fredsduvan från Goebel och West Germany. 
3. Små vackra vaser, vi ser väl på dem som en enhet just i det här sammanhanget.
4. Trumpallen. Bästa lilla avlastningsbordet, som dessutom fungerar som...pall. ;)
5. John Lennon står nära många av oss. Nära våra musikaliska hjärtan. Give peace a chance, vetja!

 <3
/helena

ps Ska verkligen inte plåga er med fler av mina drömmar, men faktum är att det var en dröm som ledde mig i den här High 5! vintage-riktningen. Jag drömde att jag skulle gifta mig med en svensk komiker (vi kan skippa att nämna vilken, med tanke på att det nog är en av de sämre, och något mindre stiliga...), och att drottning Elisabeth var min svärmor. ?!??!!??. Jodå. Hon tyckte inte om att jag hade fått en medaljong med drottningmoderns porträtt i, som morgongåva, av min tilltänkte, komiske man (som uppenbarligen måste varit hennes son då, eller?). Hon förklarade att jag inte fick bära den runt halsen, medaljongen med Mary i, men att det väl kunde gå bra att hänga den över sängen eller så. Jodå. Så att. Det nämns så klart en hel del om kungligheter i Antiques Road Trip också. Vilket - kanske - förklarar min dröm. Måndag till fredag på 8:an, mina vänner. Eller strömma när ni vill på Viafree. Bara en påminnelse. Och en jättekort recension av en av mina knasiga drömmar.

Ända in i kaklet!

Hade mest tänkt att hylla våra idrottshjältar lite extra, med en riktigt blågul bild. Mest bara tänkt att höja våra skidstjärnor till skyarna, tacka för en underbar VM-vinter! Särskilt tjejerna, vill vi ju tacka. Som de har presterat. I både alpint, längd och skidskytte. Vilka pannben alltså! Tala om att åka med huvudet före, att ha en plan som de följer. Och att ha en plan B, om allt inte funkar med den första tanken.

Nu smälter snart snön och alla vinter-VM bort. Snyft. Känns lite trist att det redan är över, men men.

Vi som älskar att ta del av idrott hittar alltid en ljusglimt. Så fort snön har smält börjar vi blicka mot friidrottssäsongen, och innan dess kan vi glädja oss åt världscupavslutning i ridsport och en massa annat.

Först vänder vi våra sportsliga blickar mot VM i konståkning. En av världens svåraste idrotter ska ta plats på den hala vårisen. Tänk bara, att göra överjordiska rörelser en bra bit ovanför markytan, samtidigt som man ska försöka le och se allmänt behaglig och konstfärdig ut. Idrott i världsklass väntar, mina vänner.

Åter till det jag skrev i början. Fokus på det som gör att jag känner mig ofokuserad och inte bara kan hålla mig till att hylla våra fantastiska idrottsutövare, utan också måste nämna Louis Zamperini. OS-medaljör och krigsfånge. En sann överlevare. Ett människoöde att imponeras av. Ett psyke att avundas. Ni som, precis som vi, har sett filmen Unbroken (2014) tidigare ikväll eller förut, ni vet vad jag pratar om.

Ännu en förfärlig krigsfilm. Men. Samtidigt handlar det inte alls om krig. Det handlar om beslutsamhet. Överlevnadsinstinkt. Och fokus. Bygger på memoarer, adapterade till filmmanus av självaste bröderna Coen. Med regi av ingen mindre än Angelina Jolie.

Louis Zamperini. Ännu ett oförglömligt människoöde att imponeras av, och minnas. En människa med en inre styrka som de flesta av oss andra dödliga bara kan drömma om.

<3
/helena

ps Åter till ytan. Upp för att andas vintage-luft igen. High 5! vintage. Ytterligare en återblick. På inlägget som inspirerade mig till att göra bilden ovan. (Vad är det med mig och mina gamla dockskåpsmöbler egentligen? Jag måste väl ha varit en lilleputt i mitt förra liv...) Skämt åsido, mina saker inspirerar mig ständigt till att skapa. Bilder och ord. Ord och bilder. Här kommer en länk till mini-handfatet och de övriga fyra vintage-sakerna under rubriken High 5! vintage - Vad händer när snön smälter?

High 5! vintage - So far so good

Tänkte mig en liten sammanfattning - High 5! vintage i 10 steg. Kategorin som jag, så okategorisk jag är, har skapat enkom för er och bloggen. Mina vintage-saker, second hand-grejer och annat smågammalt, tätt intill, tillsammans i nya kombinationer. De flesta föremålen har ni sett förut, men inte alla, ibland drar jag fram något "nytt" ur rockärmen, förlåt, klänningsärmen. Ibland får ni er någon faktabit till livs, ofta blir det bara ren och skär poesi av alltsammans.

En sammanfattning av flertalet av de "sakliga" sammanställningar som jag åstadkommit hittills i år alltså. Håll till godo.

Länkar till hela inläggen kommer längre ner - om ni vill återuppleva helheten, alla bilderna under respektive rubrik, eller om ni har missat någon.

Vi börjar med Oscar (ovan), även om allt, förstås, handlar om en kvinna. Lite efter-festen-glamour.

Mycket djur blir det. Björnar är fina. Särskilt pandor.

Och blommor.

Mina saker under lupp, så att säga.

Under ytan. !?!? (Jodå, länken nedan tar er med dit, så att ni förstår).

Ibland blir det mera närgånget än ingående.

Mera oemotståndliga djur.

Och en och annan praktisk sak.

I kökshyllan är det fortfarande den åttonde. Ett stående inslag, ett stående evighetstecken - åttan.

Vi slutar väl som vi började - med en klassisk kvinna med klass.

Länkar till dessa tio inlägg i min kategori High 5! vintage kommer här. I tur och ordning uppifrån och ner. (Rubrikerna här kanske inte lyder riktigt så som de gjorde ifrån början, men något ditåt i alla fall).

1. Efter Oscar
2. Djuriskt gott
3. Tulpanspecial
4. Men inga runda ord
5. Hav förtröstan
6. Sött & Salt
7. Islossning, kaninhoppning
8. Rostigt, och evigt vackert
9. Nytt i kökshyllan
10. Levande, döda ting

Det var det det. Eller nej, det var förhoppningsvis bara början. Jag har många, många High 5! vintage-inlägg på gång i pipeline och halvfärdiga inuti mitt huvud. Några ligger här strax intill. Snart hoppar de kanske in hit. Eller flyger...

<3
/helena

ps So far so good-saturday. Ett nytt begrepp? I samma anda som throw back-thursday? Ja, vi får väl se. I vilket fall som helst tycker jag att So far so good är en så himla bra titel. På en pjäs kanske. Eller en bok. En roman. Eller en memoar? Ja, varför inte. Titeln på en positiv människas memoarer. Ju äldre personen är som har satt sig ner för att fästa sina minnen på pränt, desto positivare framstår förstås hen. Fast det är kanske redan gjort? Av någon klok. Och lagom gammal.

Till världens alla Gröna Gretor!

Eländes eländes elände. Så låter det ju ofta, när man lyssnar på världsläget. Som om det bara fanns terror och trasigheter. Som om det inte fanns någon morgondag. Som om det inte var värt att kämpa för framtiden.

Sedan kom Greta. Och alla världens Gretor. De unga som kämpar för sin och sina barns syrerika tillvaro. Och vi "gamlingar" får hänga med på ett hörn. Beundra ihärdigheten. Beundra kunskapen. Tålmodigheten. Kylan, i att tro på att en så kallad icke-handling kan röra sig som en varm våg över hela vår jord.

(Greta. Bara namnet gör mig varm. Hon var som en mjuk kram - min Greta. Greta K, lärarinnan vi hade i lågstadiet. Har inget enskilt minne av henne, bara känslan av att landa i något mjukt och samtidigt handfast.)

Sittstrejka fram en hållbarare värld, det går väl inte? Nej, inte bara. Men alla de rumporna - och rösterna - kan bära budskapet om att nu är det verkligen bråttom att göra något.

Som brevduvor genom de förorenade mångmiljonstäderna, flyger deras syrehaltiga appell. Deras vingar navigerar mellan skyskraporna, som glimmar likt oäkta diamanter mot miljökämparnas vardag. Varje fredag, varje frekväll. Vi måste bara få buga oss, inför känslan av att någon faktiskt gör något. Gör något görviktigt, som vi säger här in the wild wild wäst-Sverige.

Så, det här inlägget är bara ett enkelt försök att säga tack: Tack, alla världens Gröna Gretor, för fingret ni sätter på de allra viktigaste frågorna för vår framtid! Tack!

<3
/helena

ps En grön och glad Anna-kanna, från början av förra seklet, får symbolisera min miljövänliga tacksamhet. Och vill ni se helheten, zooma ut - då är det bara att klicka er bakåt ett par dagar, till min senaste High 5! vintage - Glad vårkänning.

B&B

Blå, blå är kärleken. Till blusen från Röda Korsets second hand. Mörkt blå. Och ljusare. Och lila. Prickar.

Att välja rätt brosch att bära till var inte svårt. Handmålad. Ljung. Som lila, små prickar. Prickar in alla rätt i min brosch-bok. Den här har ni säkert sett förut. Jag bär den aldrig på mig egentligen, särskilt inte på ett tunt och ömtåligt tyg. Den är tung, av porslin. Och nålen där bak är så vass, sylvass. Öglan man lägger nålen i har dessutom fått sig en puff. Ja, liksom blivit tillplattad, så att nålen nästan inte vill lämna den. Alltså, passar den bättre i bokhyllan än på kavajslaget. Men erkänn att den är fin, kanske till och med unik i sitt slag?

B&B. Blus och brosch. Men vi kan väl ta en närmare titt på ett par B till. Den Busiga katten på Byrån. Katten till vänster. Till höger blommar en bukett syrener. Kanske den lila, ljuvligt doftande sorten? Men de syns inte så väl här. Så mycket fint på den gråa grafiska byrån, som väl är en skrivmöbel också.

Tavlan, med katten, har kommit fram och upp ordentligt nu. Det är ju något med mars och katter. De passar helt enkelt ihop, som hand i handske. Sedan kommer april, då vill jag säkert titta på katten lite till. Därefter kommer maj, då föredrar jag säkert samma goa kattdjur framför en...haj? Och säkert alla andra djur också. Säkert som amen i kyrkan. Eller nåt.

<3
/helena

ps Indiska. Det står så i den blå blusen som jag fick i födelsedagspresent av mannen. Indiska. Det borgar, enligt min erfarenhet, för kvalité. För förr, innan vi började köpa det mesta second hand, köptes det en hel del på Indiska. Har säkert, exempelvis, berättat om tröjan som mannen fortfarande använder - den som jag gav till honom i present, en gång för säkert minst 20 år sedan. Den bara fortsätter att leverera. Håller färgen. Håller formen. Sådan kvalité är ju också miljömässigt förstklassig och försvarbar. Saker som håller för att användas om och om igen. Oavsett om det är du själv eller någon annan som står för själva återanvändandet.

Här hemma - några vardagsbilder bara

Ska strax stänga av här, jobba med en del annat. Med böcker - oh joy! Men först, som ett brev på posten...

...kommer några snabba bilder till er. Bara lite vardag. Helt vanlig, ovanlig vintage-vardag. Och snäckor!

Och knoppar! Åtminstone en. Fatta att den här fräkniga orkidén fortfarande blommar! Tre blommor. Plus en ny knopp nu då.

På notstället står Ragnar Lindén och hans bildvärldar, och inspirerar.

I köket, strax bredvid Australien, står de färgglada, musikaliska äggen. Alltid redo för ett rytmiskt (för)slag.

I ett av hemmets mörkaste hörn huserar som vanligt dessa välklädda ladies. De lyser upp!

Fler välklädda damer. Fyra Fru Bamse. Fyra drottningar. Ingen lek. Jo...

Två favoritindivider. En har gått vidare till de sällare jaktmarkerna, för länge länge sedan (Hur kan sju år gå så fort?!?) En kommer snart hem från jobbet. Då ska vi titta på skidskytte. Hög tid för grabbarna att ladda om. Eller hur?

Snön föll mjukt i morse. Ljuset föll mig i smaken. Nu faller regnet pladask. Och jag jobbar småhurtigt vidare i skumrasket.

Ett ord här. En bild där. Nästan helt utan besvär. Äsch. Vi hörs.

<3
/helena

ps Ett riktigt brev måste förstås ha ett ps. Men jag kan inte komma på något mer att säga just nu. En bild sägs ju i och för säg säga mer än tusen ord, så då måste ju åtta bilder, enligt matematikens alla regler, säga desto mer. Det får väl helt enkelt räcka så nu då.