Jag tänker mig att hon just har kommit hem. Lirkat upp låset försiktigt för att inte väcka någon. Sedan fnissat högt för sig själv när hon insett vad klockan är, och att alla redan är vakna och utflugna ur boet för dagen.
Hon bara kastar kuvertväskan ifrån sig och klämmer om den ömma örsnibben.
Hon är upprörd - men mest upprymd av alla cineastiska, fantastiska möten! - över att hon verkar ha tappat ett örhänge någonstans på vägen, under kvällens - nattens! - gång. Hon skrattar ändå vid minnet av Oscar, han tog henne sannerligen med storm.
Nu bara måste hon få vila benen lite. Luta sig tillbaka och läsa morgontidningarna som kom för flera, många timmar sedan.
Sedan äta något lätt - kanske en omelett? Fast hon är fortfarande ganska mätt. Särskilt på synintryck.
<3
/helena
ps Själv hade jag höga Oscarsambitioner. Började i god tid med att mumsa i mig ögongodis i form av gamla, goda filmstjärnor på IMDb. Spanade in ett par mer eller mindre klassiska galablåsor. Michelle Williams i den där gula som jag bara älskade, och hon den oefterhärmliga Streisand, i både rakt och krulligt hår. Och Cher i något genomskinligt.
Plockade sedan högtidligt fram snygging-skålen med Kinainspirerat motiv, och tänkte poppat kastrullen full med alldeles för feta och salta popcorn. Sedan kom tröttheten. Sömnen. Snark. Den här helgjutna, inbitna, hålögda Nattugglan snarkade sig igenom hela galan. Lite synd, förstås. Vet faktiskt ingenting om vilka som vann, varken ett röda-mattan-jota eller ett film-smack om vad som hände, mer än att någon svensk visst tog hem något musikpris? Jaja. Vad är väl en Oscarsgala? Oftast fullständigt underbar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar