Vårfloden, bokfloden

Det är klart vi ska köpa nya böcker. Det måste vi ju. Hur skulle någon kunna bli författare annars? Så vill jag börja. Så måste jag börja.

Vi måste helt enkelt köpa några nya böcker för att allt ska gå runt. Och runt och runt. Lite ovanligt att jag börjar, någonting alls faktiskt, med att hetsa till konsumtion. Men när det gäller framförallt böcker måste jag göra det. Men vi ska som vanligt välja. Inte vraka. Välja. Välja ur bokfloden, noggrant. Det som vi verkligen vill ha och behöver. Köpa de nya böcker som vi verkligen vill läsa. Gärna hårdhudade litterära verk som står sig genom tid och rum.

Så. Då var det sagt. Då går vi över till ett citat och medföljande boktips:

"... Jag skulle kunna skriva en hel roman där mina bröst spelar en större roll än jag själv, och det här skulle kunna vara dess början. ..."

Så börjar INTE boken, och den handlar INTE om bröst, åtminstone inte i första, eller andra, hand. Almas bok handlar om hur det känns att plötsligt bli sedd som någon annan. Något annat. Eller att inte bli sedd alls. Att bara buntas ihop med ett gäng individer, utan hänsyn till just det faktum att de är just det - individer.

"En svensk kändis" handlar om att kastas in i ett nytt sammanhang, utan möjlighet att värja sig. Utan möjlighet att välja. Om att gå från en hyfsat självklar identitet och framtid till ett sökande, ett trevande. Och så handlar den om maktstrukturer. Inom teatern. För tro inte att de, vi, de så kallade fria själarna, står utanför den typen av tråkiga hierarkier. Finns det en, mer eller mindre självutnämnd, ledare, då finns det alltid de som, på något sätt, känner sig tvingade att följa. Tro inget annat. Tro inte att konsten står utanför det. Eller gud bevare - över det.

Alma Kirlic´. Första gången jag såg henne stod hon på en scen, och läste den typen av poesi som brukar kallas för spoken word. Hon tävlade i spoken word, i Poetry Slam. En värld som många unga ordkonstnärer börjar sin kulturella resa i. Alma är/var en av dem. "En svensk kändis" är hennes debutroman.

Det har gått några år sedan den kom ut, därför hittar jag den "bara" i häftad version hos bokhandlarna nu. Häftade böcker är också bra. På så sätt att man inte känner att man behöver vara lika rädd om dem. Och de är lätta. De går bra att bära med sig. Ut. Till en god bokstund i sällskap av den blyga vårsolen. Varför inte?

Jag läser kultursidorna. I Borås Tidning.

Jag läser om liv och död i en av de unga debutanternas noveller.

Om att älska livet.

Om hur mycket det finns att leva för.

Och att vara tacksam över.

Jag läser vidare i den lokala tidningen att Alma Kirlic´ kommer till vår lilla stad ikväll. Och svaret på frågan om jag skriver om henne bara på grund av det är - nej. Det är klart att jag skriver om henne idag för att hon kommer hit, men jag har tänkt att skriva om hennes "En svensk kändis" länge. Ett tag i alla fall. För boken är ett bra exempel på att mannen och jag inte bara läser mossig litteratur, det händer faktiskt att vi vänder några nyare blad också.

Och jag läser om hur bibliotekens utlåning sjunker. Ledsam läsning.

Jag, som jämt tänker att det borde bli mitt andra hem - biblioteket. Men det verkar visst aldrig bli så, älskar väl mitt första hem för mycket kanske...

Annars är ju biblioteket som klippt och skuret att använda som "skriv- och läskontor". Med allt tänkbart referensmaterial inom armslängds avstånd.

Det är så skönt att kunna slå upp något manuellt ibland, häromdagen saknade jag verkligen att bara kunna gå fram till telefonkatalogen och slå upp ett nummer och ett företag jag sökte. Tycker inte om att det som kallas frihet idag begränsar oss till att bli beroende av att googla fram allt i tid och otid. Visst är det miljöovänligt med allt papper som går åt, men strömlinjeformad, konformistiskt strömslöseri är också miljöförstörande. Och tråkigt.

Frihet är att kunna välja: Låna böcker, ladda ner, köpa eller köpa second hand. Slå upp ett telefonnummer för hand eller googla. Allt kan inte handla om appar, vi måste få fortsätta att skriva några lappar också.

Mannen undrade förresten om det har kommit ut en ny yrkesgrupp på arbetsmarknaden ännu: APP-LISAN?

God Bok-vår på er!

:)
/helena

ps Hur mycket bokstavsgodis finns det inte i second hand-hyllorna då? Förra veckan såg jag hur bokhyllorna på Erikshjälpen nästan bågnade under trycket från alla tryckta skönheter.

Jag slutar aldrig förvånas över hur många välskötta fackböcker det finns därute. Och hur många gamla böcker som aldrig verkar blivit lästa. Sidorna sitter tätt tätt samman, som hopklistrade nästan. Som om de aldrig varit särade.

Hur många bokhyllor finns det i våra hem, som är fyllda av historier som aldrig når fram till själva det stora - det skälvande läsögonblicket? Tanken - och antalet titlar - svindlar.