Kandel Aber

Vi ska sätta fingret på tennet.

Det mjuka och lättillgängliga materialet. Strålande i all sin gråa matthet. Överallt ligger graverade pokaler och krukor på fiskben. Hela second hand-världen är full av buckligt och böjt tenn.

Mina två trearmade kandelabrar är både buckliga och skavda, men jag tycker så mycket om dem. Tycker det är smartast med flerarmade ljusstakar som är "platta", alltså har armarna på en ledd. I rad.

Då blir det lättare att få plats med dem på bordet. Eller varför inte i fönstret? Akta bara så att det inte finns någon gardin, eller annan eldfarlig textil, i närheten. Det bästa är kanske att låta dem vara släckta. Säkrast så.

De behöver ingen extra rekvisita, i form av stearinljus eller annat, de har så många egna detaljer att låta ögat upptäcka, följa, vandra över, och njuta av.

<3
/helena

ps Det var när jag kisade mot den intensiva sommarsolen i Auktionssommar, som jag kom att tänka på mina tennljusstakar längst in i den mörka prylgarderoben. De som är märkta Svenskt Tenn, som så många andra prisvärda tennföremål där ute i vintage-världen. Svenskt, för att det är just svenskt. Tenn, för att det är tenn. Det anspelar inte särskilt ofta på den exklusiva firman på Strandvägen i Stockholm. Då är de märkta på ett speciellt sätt. (Med en ängel eller två, visst är det så?)

Anyway.

Det här handlar inte om det exklusiva, det här handlar om allt det som det är så lätt att bara gå förbi. Ta upp ett tennföremål i handen nästa gång du är ute på skattjakt bland de redan använda sakerna. Fundera på om det inte skulle vara fint att ha de första vårblommorna i ett litet, småbuckligt tennstop eller så?