"Och allt slutade med ett W." Hur bra vore inte det som sista mening i en roman? Det pratas jämt så mycket om den första meningen, men jag tänker mig att den sista borde vara lika viktig, det är ju den som man bär med sig ut ur berättelsen. Fast det är klart, det är kanske inte så smart att avslöja slutet först...
Här börjar vår berättelse. Men eftersom scenen fortfarande är tom, går vi tillbaka ett par steg.
Vi stegar in i den andra världen, second hand-världen, den som alltid är den första i min värld.
Efter avsyning av diverse porslin hoppar vi över möbelavdelningen och rätt in bland de mjuka värdena.
På textilavdelningen gjorde ordet RETRO nästan ont i ögonen. Ont på ett bra sätt, that is.
Men det är ju det här allting handlar om - läsandet. Det livsviktiga, livslånga. Även om alla är barn i början.
Och skrivandet.
Alltså, dags att pälsa på sig igen, för det blåste snålt utanför.
När vi klev in i nästa lokal, möttes vi av kulturell värme.
Vi börjar i det lilla, det är ju där allting händer. Alltid. Klara vann. Unga Klara hade skrivit en novell om en värld där män inte finns. Räck upp armarna nu, alla som inte skulle tycka att det blev en väldigt enahanda och tråkig värld?
Men visst är det ett mycket intressant tankeexperiment? Ska bli spännande att få läsa alla tre finalbidragen så småningom.
Sedan handlade allt om det stora. Det stora i att vara en av de nominerade till Borås Tidnings Debutantpris.
Innan pausen fick vi höra "allt", om och med och av de skönlitterära debutanterna.
I Bengt Ohlssons litterära värld kan allting hända. Ett samtal mellan honom och BT:s kulturchef Lena Kvist fick oss att fnissa. En disciplinerad man med humor. Så skulle jag nog bäst kunna kortfatta mitt första intryck av honom LIVE. Tänk att det är 35 år sedan han debuterade, och jag som inte har hunnit läsa en enda bok av honom än. Det är tidens fel, inte mitt. Det är sant. Det är visarna som sprintar, inte jag som släpar benen efter mig.
Trumvirvel! Strax ska namnet på den Stora vinnaren avslöjas! (Det var trummisen i det lokala bandet Souls of Rhinos, som trumvirvlade. S o R stod förresten för hela det musikaliska inslaget med den äran).
För det var Wera som vann. Wera von Essen. Och jag tror inte att det gjorde någon ledsen.
Snipp, snapp och allt det där. Sedan skuttade vi snabbt hem, med mitt fina lilla fynd under armen.
:)
/helena
ps Om ni vill läsa något med mera märg och substans, något med essens, om debutanterna, deras litterära verk eller något annat runt själva prisutdelningen, rekommenderar jag er varmt att läsa Borås Tidning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar