Jag tror hon ger honom...

...en fågel. Fast jag vet inte säkert att det är en hon. Eller en han. Vi får nog säga att jag tror att hen ger hen en fågel. Vilket blir lite extra kul med tanke på vad hen betyder på english... 

Två änglar på - vad jag kallar för - mitt mormorsdraperi. Det känns som att det är en mormor som har gjort det. Någons flitiga mormor.

Jag skrev ju (i gårdagens inlägg) att ni skulle få se det/den i sin fulla härlighet, och det får ni, som ni ser. Åtminstone nästan. Några virkade varv saknas väl på mitten där. Tror ni missar en blomma eller två.

Minns att jag tänkte att: "Det här bara måste jag ha!", när jag såg det på Myrorna den där gången för rätt många år sedan nu. Och jag minns också, att jag tänkte att jag inte hade en aning om vad jag skulle ha det till. Och där fick jag rätt, det har aldrig använts på något annat sätt än att jag brukar plocka fram det då och då och beundra de två små puttisarna, eller amorinerna, eller vad det nu är, och sedan lägga tillbaka dem i skåpet igen.

Mannen tyckte att vi skulle hänga upp det som en slags sovrumsgardin, men jag vet inte, det känns inte som att det behövs någon gardin där, vi har ju så mycket på väggarna runt om fönstret, så jag har inte velat ha något som hänger ivägen där, som skymmer våra älskade väggprydnader, menar jag. 

Men kanske att det här skulle kunna passa ändå? Det skulle bara hänga på mitten, så att säga. Därför skulle det inte nödvändigtvis skymma grejerna vid sidan om. Eller av. Hm. Det tål att tänkas på.

Anyway.

Visst är de fina? Två kärleksfulla änglar. Som kommer lastade med en fågel, och ett helt lass februari-kärlek till oss alla!

<3
/helena

ps Kanske kunde vi sätta upp det till sommaren, som ett slags myggnät eller så. Fast, hahaha, vad skulle det bli för slags dinosaurie-myggor vi skulle fånga med hjälp av de stora maskorna? Det skulle väl i så fall bli fler kameler än mygg man silade där då, då.