Det kunde varit en saga

Det var en sådan dag, när nästan allt kändes bra. Våren kittlade i näsborrarna. Luften lockade och pockade på lungorna. Och...

...solen slängde ett par outtalade löften uppåt väggarna.

Det kunde ha varit en saga. Alla sagor innehåller ju djur. I alla fall de riktigt bra sagorna. Men...

...vi tar det väl ifrån början. Allt började med den här vasen, en vas som jag länge tänkt att visa er. Den har ett så roligt motiv. Men hur det nu var, hur jag än försökte, så ville den inte riktigt fastna på bild. Antingen var det jag som var för ofokuserad eller också var det kameran. Förmodligen båda. Vi bestämde oss för att gå ut istället.

Det var en sådan dag, då man kunde få se någon, högt upp, luta sig långt ut genom fönstret, bara för att inte missa något. Kanske något som våren viskade om? Och jag tänkte att jag skulle vilja fota så där magiskt och spännande som Sandra gör. Jag älskar att följa i hennes och hennes kameras spår genom det mycket fotogeniska Berlin. Antar att man måste bo i Berlin. Inte i Borås...

...men vi har i alla fall både Betty och...

...Blondie här. Det visste ni inte!

Kurviga figurer har vi också, en del. Eller luriga krumelurer? När jag tittade igenom Eva Hilds vackra Wholly idag så önskade jag mig något. För jag tänkte att det kanske var en sådan där dag, när alla ens önskningar går i uppfyllelse. Först önskade jag mig en av hennes små fina miniskulpturer från Svenskt Tenn - Non Funkis. Kanske en Non Funkis Bubblig eller Prickig eller Randig eller...? En önskan som jag innerligt hoppas få råd att uppfylla någon dag. Sedan önskade jag mig en...

...hund. Men hur jag än önskade och önskade så såg jag ingen. - Hm, kanske gör jag fel, tänkte jag.
- Kanske måste man blunda samtidigt som man önskar?

Och då funkade det! Titta bara så söt den är! Jo, jag vet, att det kan vara lite svårt att se, så här på håll, genom glansigt glas och allt. Men jag lovar, om ni lutar er lite närmre så ser ni säkert en vit ullig gullig hund som går fram till en katt. Visserligen en något stel och rakryggad katt. En katt med djungelprickar och porslinshård blick. Men ändå. Det verkade som om den ulliga gulliga tyckte att de borde bli vänner. Och varför inte? I sagans värld kan väl allt hända. I en klädaffär i Borås då? Nja, vem vet?

Inte jag i alla fall, för nu var det dags att hasta vidare, förbi kyrkan och in på Röda Korsets second hand. Kände mig, nästan, som Moder Teresa där ett tag, när jag högtidligt lämnade över de gamla plaggen, som med möda rensats ut ur en något mossig och lite grå garderob. På vägen ut, efter att betalat exakt 48 kronor i kassan, var det bara att lite fnissande konstatera...

...att för att få ett riktigt bra slut, på sagan, ska nog second handaffären ligga precis så - jämte ett gym och mittemot ett solarium.

:)
/helena