Kärlek vid första ögonkastet. Ibland behöver det inte vara svårare än så. En del tycker säkert att det är konstigt. Andra förstår precis. Att ibland finns det inga ord som kan beskriva vad man känner. När man träffar någon för första gången.
Sedan att detta första möte bestod i att en nynnande människa stod i en second handaffär och stirrade på en fulsnygg vas, en människa som dessutom inte kunde stå still - till och med det dåliga knät var tvunget att gunga med i: Raaaaaaaasberrrryy beret, the kind you find in a second hand store... Det kan jag förstå om någon tycker verkar konstigt.
Det var i somras vi möttes för första gången - jag och ljusvasen. Kallar den så, eftersom jag inte vet om det är en vas eller en ljusstake. Fast vad spelar det för roll egentligen? Första gången jag använde den som ljusstake var i höstas, då försvann ljuset ända ner till bottnen. Nu när den har använts flitigt skramlar det, när man lyfter den. Där nere vilar en massa små stumpar. Så jag antar att den har förvandlats till heltidsljustake nu då. Antingen den vill det eller inte. Antingen jag vill det eller inte.
Så, det var alltså Prince fel, att jag köpte den fula, flammiga ljusvasen. Fast idag tycker jag förstås att den är fin. Den välsvarvade, handblåsta. Från Guldkrokens glashytta i Hjo. Som inte längre finns. Vem vet, kanske blåstes den samtidigt som en mycket musikalisk man stod någonstans i USA och undrade - Where have all the raspberry women gone?
:)
/helena
ps Hittade bara ett litet klipp av originalvideon här (missa inte molnkostymen!). Till sist bara måste jag länka till ett (långt!) klipp från Billboard Music Awards 2013, när mannen och myten till slut förvandlades till ICON!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar