Medan mannen har placerat sin rumpa rätt på blommorna, d.v.s. på blommorna som någon flink person har broderat till den gamla stolsitsen en gång i tiden, konstaterar jag än en gång att det finns en nackdel med levande blommor. De vissnar. Visserligen är det ett vackert förfall. Men ändå.
Fast det hjälper kanske inte direkt de stackars törstiga vildblommornas sak - att man glömmer ge dem påtår. Det är nog därför som broderade blommor talar till mig. Tilltalar mig! Och målade blommor. I olja och akvarell och sånt. Deras livslängd sträcker sig ofta långt längre än en mansålder. Kvinnsålder! Flera kvinnsåldrar håller de för tidens gnagande tänder - och rumpor.
Den långa - och ljuvligt doftande! - Schersmingrenen håller faktiskt (blom)ställningarna i köket fortfarande. Det gör den. Den tillhör nog inte det kinkiga släktet.
:)
/helena
ps Liten mental minneslapp till alla oss med något fluktuerande minne och måttligt gröna fingrar: Glöm inte att vattna blommorna ibland. Och varann!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar